Curling igen!

Curlingsäsongen har dragit igång. Är lite ringrostiga i laget efter sommaruppehållet. Förra säsongen kämpade vi på tappert som nybörjare. Tog förlust på förlust med blandat humör, men vann faktiskt två matcher tillslut. Höstens spel har hittills utgjorts av tre matcher. Vi förlorade de två första och tjoho, vann den tredje. Motståndarlaget bestod av 11-åringar! Vad ska man säga? När vi vinner då vinner vi över ett gäng småungar! Man vet inte om man ska skratta eller gråta? Men en vinst är en vinst trots allt, oavsett vem man spelar emot. Vill inte ens tänka tanken att situationen varit omvänd…

C-vitamin

Börjar närma mig gränsen för att behöva ett tolvstegsprogram för c-vitaminmissbruk!

Vinterdäck

Har bytt däck på bilen idag. Maken har en god vän i däcksbranchen. Det betyder att jag och maken kör våra bilar till däcksverkstaden. Den gode vännen byter däcken, maken tvättar dem och jag, ja jag tittar mest på. Passade på att ta några bilder för att delge er mina upplevelser under förmiddagen i den exotiska och gummidoftande däcksmiljön.

DVD-film

Som många andra gillar vi att titta på film här i familjen. Det blir därmed många inköpta DVD-filmer. Trevligt på alla sätt. Problemet är bara var man ska göra av dem? IKEA har som bekant anpassat sina pappkartonger till format som gör livet lättare att sortera i våra hem. Alltså alla våra DVD-filmer är prydligt samlade i små, vita IKEA-lådor. Staplade på varandra i två höga, vingliga staplar, på golvet i ett hörn av vardagsrummet. Inte så praktiskt, varken när det kommer till att städa eller när man vill ta fram en viss film. Frågan är i vilken låda den ligger? Lådorna är visserligen märkta i kategorier, så som drama, aktion o.s.v. Det finns dock fler lådor märkta med samma kategori, så det är svårt att veta i vilken dramalåda man hittar ex. ”Magnolia”. Därtill kommer det faktum att lådorna står på varandra huller om buller. Så den låda man vill leta i kanske står längs ner på golvet med en hög trave lådor ovanpå. Man drar sig i det längsta för att börja plocka och leta bland lådorna.

Jag har sedan en längre tid haft en lösning på detta problem. Vi har en skåp fullt med gamla leksaker, överblivna tangentbord, och annan bråte. Ett skåp som skulle vara en perfekt förvaringsplats för DVD-lådorna. Det är bara det att det måste utrymmas först. Och de grejer som ska rymmas ut måste förvaras på annan plats. Inte ett jobb man kastar sig över i stor entusiasm precis.

Men nu är det gjort! De närmaste dagarna har jag ägnat åt sortering på hög nivå. Spara på vinden, kasta bort eller köra till Röda korset. Sedan har jag i ett nyinköpt block, prydligt numrerat 22 lådor och katalogiserat närmare 350 filmer. Känner mig nu ganska nöjd när jag öppnar skåpet och betraktar resultatet. För att inte tala om makens glädje. Trots att vi var på bio i går kväll (Vi såg Woddy Allens ”Midnatt i Paris”, rolig och bra från början till slut), kunde han sedan vi kommit hem vid 21-tiden, inte låta bli att ta fram filmblocket för att snabbt leta fram ”Barry Lyndon” i låda nr 5. Lycka är att få ordning på sina grejer.

Höstväder

Har jobbat i natt. När jag steg ur bilen på parkeringsplatsen 17.55 i går eftermiddag, strålade och värmde en generös höstsol tillvaron. Ett ljus och en värme som snabbt avtar när solen går ner. Redan vid 17.30-tiden var det ganska kallt utomhus.

Några timmar senare, vid 20-tiden fick jag se ett snabbt ljussken utanför fönstret. Som en åskblixt. Åska i oktober? Men strax efteråt kom knallen. Det var åska! Skumt tänkte jag och blev ståendes framför fönstret en stund, tittandes efter fler blixtar. Såg inga och återgick sedan till mina sysslor.

En stund senare hördes ett starkt brusande ljud utifrån. Som om det spöregnade. Tittade ut igen och kunde konstatera att det spöregnade. Det fullkomligt öste ner. Kort därefter förändrades ljudet utifrån och blev mer smattrande. Var åter igen vid fönstret och fick se att regnet hade övergått till hagel. Ärtstora, vita hagelkorn bombaderade altanens inpregnerade brädor. Kunde inte låta bli att öppna ytterdörren för att sträcka ut handen och fånga några. De smälte snabbt och förvandlades till vatten som jag torkade av mot byxorna. Hagelskuren avtog så småningom och det blev lugnt utanför.

Vaknade i morse och fick se hur det frusit på under natten. Ett tjockt frosttäcke låg över räcken, buskar och bilar. Just det, bilar! Dags att skrapa bilrutor igen. Inte min favorit syssla precis. Och så hårt det satt. Kom så småningom i väg och fick sällskap av en mild sol längs vägen hem. Solen har fortsatt att lysa hela förmiddagen, men nu är det mulet och det blåser rejält. Alla kvarvarande löv skakas ner från sina grenar. Hoppas bara att det inte börjar snöa också. Det är väl bara det som fattas nu.

Bok och Bibliotek

Har under många år velat besöka Bok och Biblioteksmässan i Göteborg. Något som dock inte har lyckats förverkligas av olika anledningar. Det handlar väl mest om dålig planering. Kommer på det för sent. Det är ca 60 mil att resa, man behöver övernatta och det ska passa in för övrigt med arbete, familj o.s.v. Det har helt enkelt ännu inte blivit av. Kollegan är av samma sort, skulle väldigt gärna vilja komma i väg men har heller inte lyckats få till det.

Sedan ett och ett halvt år tillbaka har kollegan och jag sysslat med ett gemensamt skrivprojekt, som resulterat i en bok utgiven på bokförlaget Studentlitteratur. (Går att beställas på Studentlittaraturs hemsida, Adlibris, CDON.com eller på din lokala bokhandel). För några veckor sedan kom ett brev från förlaget med inbjudan till mässan. Gratis inträde och drinkbiljett till förlagets egen prisutdelning för årets kurslittaratur! Superkul!!! Tittar i kalendern för att kolla hur det set ut på arbetsschemat under aktuell tid. Vi jobbar, båda två! Det är inte sant!! Typiskt! Inser att vi har en del att ordna med för att komma i väg. Ta ledigt, fixa vikarier, ordna för resa och boende. Ledighet, vikarier och resandet är grejat utan problem. Men så måste man ha någonstans att bo också. Inte lika lättordnat har det visat sig. Fullbelagt i hela Göteborg. Trodde ett tag att vi skulle bli tvugna att stanna hemma. Det skulle ju vara för trist. Nu med inbjudan och allt. Kollegan kom på att vi skulle kunna bo i Tibro, där hon har sina närmaste släktingar. Toppen! Bil till Tibro, tåg till Göteborg och tillbaka till Tibro för övernattning. Det blir Bok och Bibliotesmässan i år!!!

Sinnesminne

Som barn växte jag upp i ett kedjehus med adress Aspdungevägen. Gatunamnet kom sig av att det växte just aspar på platsen. Ljudet av darrande asplöv är ett av mina starkaste minnen från uppväxttiden. Speciellt under varma sommarnätter, då fönstret stod öppet och rummet fylldes av ljudet från trädens eviga rörelse i vinden. Kan än i dag stanna upp och lyssna när jag hör darrande löv från aspar.

På senare år har ljudet av sommar, kommit att ersättas av doften av sommar. Det växer tyvärr inga aspar utanför mitt nuvarande sovrummsfönster, men däremot en libbsticka. Jag fick den som ett litet jordskott av en god vän för cirka tjugo år sedan. Libbstickan planterades i blomrabatten och den växer sig stor och ståtlig varje sommar och sprider en ljuvlig örtdoft, som letar sig in genom sovrumsfönstret. Speciellt när luftfuktigheten är hög, då doftar den som mest intensivt. Sommar genom örats sinne, är blott ett minne. Nu sprider vinden örtstofft som sommardoft.

Hjärtklappning

Drabbades av en vild hjärtklappning när jag körde bil till arbetet i går morse. Satt i andra tankar och upptäckte lite för sent att jag precis passerat 50 – skylten, i lite för hög hastighet igen. Alltså precis på samma ställe där jag blev haffad av polisen för fortkörning under påskhelgen. Och vad får jag se framför mig, jo en polis som vinkar in mig till vägkanten. Helvete, inte nu igen! Pulsen ökade och tankarna for runt i skallen. Under den mycket korta tid det tog att sakta ner farten och stanna bilen, kunde jag dock med min skenande tankeverksamhet konstatera att polisen inte hade någon mätare i handen. Jag kunde även konstatera att alla bilar som körde i samma riktning blev stoppade. Mitt hjärta slog så snabbt att jag trodde att jag skulle tuppa av. Måste ha sett helt hispig ut, när jag tryckte ner rutan och mötte den trevliga polisens blick. Det handlade alltså om körkortskontroll och alkoholtest. Phu! Ingen hastighetskontroll, tur! Kom då att tänka på att jag drack ett glas vin till middagen kvällen innan. Herre gud, tänk om det inte hade hunnit gå ur kroppen. Trots att jag mycket väl visste att alkoholen försvunnit för länge sedan, gick tankarna och pulsen på högvarv. Hjärtat slog så hårt att polisen utanför bilen borde både ha hört och känt tryckvågen av slagen. Letade fram plånboken och fick fram körkortet. Fick blåsa genom plaströret i mätaren tills det lilla knäppljudet hördes och sedan väntan. En väntan som kändes betydligt längre, än den lilla stund det tog för henne att läsa av displayen. Sedan öppnade hon munnen och sa: Det ser bra ut det här! Inga problem. Det är bara att fortsätta. Ha en bra dag! Så klart! Det visste jag ju! Och ändå beter man sig som en hysterisk idiot. Att poliser längs vägar kan locka fram sådana känslor hos en! Jag satt kvar en stund i bilen för att lugna ner hjärtfrekvensen lite, innan jag kunde köra vidare.

Klänningskris

Fick en Statoilplastkasse överräckt i min hand häromdagen. Den innehöll, hör och häpna en balklänning. Klänningsägaren hade problem med passformen. Lite för stor upptill, fanns det en möjlighet att fixa till det? Några kilon hit och dit kan ju förändra saker och ting på ett avgörande sätt som bekant. Klänningen är sprillans ny och en vacker, välsydd, avancerad skapelse i satin och tyll, foder och allt. Den har plisserade draperingar, vackra band med strass, pärlor och allt man kan önska av en balklänning. Det kändes inte alls bra att ändra något på det som redan är perfekt. Det som någon annan sytt efter konstens alla regler. Kände mig mer eller mindre som en våldsverkare, eller en klänningsmisshandlare när jag klämde in den under symaskinens pressarfot och sydde den inhållande, nödvändiga sömen mitt uppe i draperingar och fint lagda små veck. Känslan var som att hälla vatten på en akvarellmålning eller någon annan destruktiv handling. Men till slut satt sömmen där den skulle och klänningsägaren tycks vara nöjd, så det är bara att konstarera att uppdraget är slutfört. Phu!

Underlakan

Underlakan, vi har två stycken hörande till den äktenskapliga, breda dubbelsängen. Båda två har hängt med ganska länge och de börjar bli slitna. Det har uppstått hål både här och där. Kollegan som har vissa problem med bäddutrustning och dess fräschör, skulle inte gilla mina lakan kan jag säga. Det ena är skört som ett höstlöv och det brister i långa, fina revor när man sträcker tyget. Det andra är inte lika sprött, men har små, runda hål på ett flertal ställen. Hål, men helt olika sorters hål. Man kan utan överdrift, drista sig till att påstå att vi behöver köpa nya lakan. Det spröda är helt enkelt färdigt för soporna. Kvarstår då endast ett lakan som bortsett från hålen, även måste tvättas emellanåt. Vilket i sin tur medför ett torkproblem, d.v.s. det måste hinna torka innan det kan bäddas ner i sängen igen.

Tycker det är mycket roligare att köpa fina påslakan i fräscha färger och mönster. Vita underlakan är inte lika inspirerande att inhandla. De har en mer grundläggande och praktisk funktion. Men nu är det alltså dags att ta tag i detta ointressanta men nödvändiga inköp. Det är väl bara att ta två underlakan till en enkelsäng och helt enkelt sy ihop dem, kanske du tänker. Men, nej en sådan lösning är inget för mig. Det ska vara ett helt, stort lakan utan egenhändigt tillverkad söm på mitten. Tror nog att jag har ett visst stöd från kollegan i det fallet. Hon brukar ha synpunkter på hur det ska vara för att en säng ska få godkänt som sovplats. Ja, vad kan man mer säga? Ännu ett av dessa svåra I-landsproblem!