Daughter of Sapfo

Skrev förra året ett inlägg, om hur mycket jag såg fram emot att få sätta igång med att julpynta huset. Hur roligt jag tyckte det skulle bli att få köpa hem de väldoftande hyacinterna, och de söta tarzetterna, för att inte tala om de ståtliga amarylisarna. Och jag kunde verkligen känna hur pepparkakornas aromer och glöggens rika kryddning blandade sig i munnen, när jag tänkte på det. Man skulle kunna säga att jag riktigt frossade i en sorts mental julförberedelse.  Det hela låter lite överdrivet kan jag tycka så här i efterhand. Och när det så äntligen var dags att ta fram grannlåten för att mysa till det riktigt, ja då var julpyntssuget borta. Det hade gått över. Det var överstökat, redan gjort. Jag köpte mina blommor och plockade fram pyntgrejerna, men den där myskänslan hade liksom försvunnit. I år däremot har jag inte hunnit tänka så mycket på den stundande julen. Helt plötsligt står jag inför faktum att det är första advent nästa helg. Lite av överraskningseffekt skulle man kunna säga. Nu blir det att snabba sig på istället. Så olika det kan vara. Får se vilket som är bäst, när det kommer till att få den rätta julkänslan att infinna sig. Lång mental förberedelse eller, överraskningseffekt. Ska börja julgreja nu, så vi får väl se hur det går. Kan väl inte bli sämre änn förra året iallafall kan man ju tycka. Det gäller att hålla tankarna i styr så de inte skenar iväg och förstör allting.

Har nyligen kommit hem efter ett 24-timmarspass i tjänst. Det är alltid samma härliga känsla att ha gjort sina timmar, och att vara hemma igen. I hallen möts jag av doften av nybryggt kaffe och en nyduschad make som är på väg till brevlådan för att hämta tidningen. Katten Isa tar emot med sitt hesa jamande, och kärvänligt strykande mot vaderna. Frukost och morgontidning är alltid bäst efter ett nattpass, och att sedan ha en ledig dag framför mig, det  inger den där sköna känslan av frihet. Just idag hade jag tänkt åka in till staden för att uträtta ett födelsedagsrelaterat ärende. Får sällskap av sonen. Har sedan ett arbetsrelaterat möte att delta i under eftermiddagen. Det blir nog en bra dag idag.

Fick mail från vår kinesiska vän häromdagen. Har tidigare skrivit om den unge kinesen, som bodde i vårt blommiga gästrum en vecka i januari i år. Har sedan dess haft en sporadisk maiIkontakt från Bejing. Under de veckor ungdomarna från Bejing besökte Gävle, hade vi runt tio grader minus, samt mängder av snö som yrde omkring och lade sig som ett vitt täcke över vår del av världen. Just vädret verkar ha gjort stort intryck på den unge mannen. Ibland faller det snö från en gråmulen himmel även i Bejing, och då går tankarna till det kalla och vintriga Gävle. ”Nu har vi Gävleväder i Bejing, och det är så vackert”.  ”Otur med vädret” sa vi, och tyckte synd om den lilla stackarn som huttrade i sina lite för tunna ytterkläder. Att det skulle kunna uppfattas som spännande och exotiskt, fanns inte riktigt med i vår tankevärld. Hur som helst, det är alltid lika roligt när Bejingmailen dimper ner i inkorgen. Med eller utan väderrapporter.

Har jag sagt till mig själv idag. Igår var det min namnsdag, jag heter nämligen Elisabet som andra namn. Det var ingen annan heller som kom ihåg det. Inte ens min mamma, som också heter Elisabet som andra namn. Jag kom följdaktligen inte ihåg hennes namnsdag heller. Vi är inte så bra på att komma ihåg namnsdagar i familjen. Det är sådant man får överleva helt enkelt. Vi satsar på födelsedagarna istället. Vi har en födelsedag att fira nästa vecka. Det är maken som fyller år och som ska föräras med kaffe på sängen och present. Nå väl. För att säga något om morgondagen, så sägs det att det ska bli sol. Låter som läge för en höstpromenad.

Åter en ny vecka efter en intensiv men på alla sätt trevlig helg. Fredagens glädjerika och inspirarande Brobergföreställning, avlöstes av cullinarisk gåsmiddag med bröder och andra vänner under lördagkvällen. Många glas att sedan diska under söndagseftermiddagen innan avfärd hem igen.

Ja, då har ännu en vecka passerat, i detta outgrundliga så kallade livet. Har endast förvärvsarbetat två av veckans sju dagar, men arbetade desto mer intensivt istället. Sedan har tiden till stor del gått åt till skjutsande av familjemedlemmar, till olika destinationer. Bilverkstaden, makens jobb, sonen till tandläkaren o.s.v. Den lätta förkylningen som tjuvat åt sig all den energi jag lyckats uppbringa, har till min stora gjädje börjat ge med sig så här mot veckans slut. Nu är det alltså fredag igen, och dagen som ligger framför mig, är av det mer angenäma slaget. Ska under förmiddagen träffa min gode vän och kollega för lunch och prat. Därefter hem för att hinna prata lite med familjens herrar också, innan de beger sig till huvudstaden för att gå på konsert. Placebo spelar på Globenannexet ikväll. Själv ska jag på annat evenemang ikväll. Robert Broberg uppträder på stadens teater, och vi är några gamla vänner som har biljetter och som ska lyssna och låta oss inspireras. Därefter hoppas jag hinna hem i tid för att se Broarna i Madison County på TV. Riktigt bra fredagsupplägg, eller hur!?