Glad Påsk!

Påskafton och klockan är ca 19.45. Sitter i soffan efter avslutad påskmiddag. Sonen som är trött efter gårdagens festligheter sover i sin säng. Maken som är trött efter middagen, sover på soffan. Själv tittar jag på TV. Det är ett program om Vatikanstaten och påven för tillfället. Som religionsvetare är man ju lite halvreligiös eller vad man nu ska kalla det. Religionsintresserad kanske vore ett mer passande uttryck. Det är ju i allafall påsk  och det är ju inte för påskäggen vi firar påsk, utan det handlar ju om religion trots allt.  Men nu ser jag att maken börjar röra på sig. då är det dags för kaffe och Oscar II tårta. Sedan ska vi leta ägg. Ha en bra påskaftonskväll alla.

Hello…

…everybody in c-space. Daughter of Sapfo is back. Har Ni saknat mig? Kunde just tro det. Känn Er lyckliga, här kommer ett  nytt inlägg från mig. Läs och begrunda.

 

Det är fredagkväll och veckan har svischat iväg med höghastighetsfart. Sitter i soffan tillsammans med maken. Inget roligt på TV så vi har stängt av för att lyssna på musik i stället. Det blev en gammal vinylskiva inköpt i London 1976. Electric Warrior med T-Rex. Passar bra till den kvarvarande skvätten i vinglaset. Kom hem vid 19-tiden, efter sedvanligt träningspass i staden. Hade tänkt laga en GI-vänlig middag bestående av taccokryddad köttfärs, dinkel, grönsaker och gräddfil. Som Ni förstår en smalvariant av den vanliga fredagstaccosen. Dinkel hade jag lagt i blöt redan klockan 11:00 under förmiddagen. Ska svälla i cirka 8 timmar. När vi så kom hem vid 19-tiden upptäckte jag att den ska koka mellan 1 och 1 1/2 timme. Det var bara att sätta i gång, ingen tid att förlora. “Ska vi äta snart?” undrarde en hungrig 19-åring. Javisst, bara dinkeln kokat färdigt. Efter mycket väntande blev den långsamma grödan så småningom färdigkokt. Konstigt!, tyckte sonen som inte är van vid att mat tar så lång tid att laga. Men gott blev det , och alla runt matbordet var nöjda efter avslutad måltid. Ser fram emot en ledig helg med soligt och varmt väder. Ny skiva på skivtallriken, Crossby Stills Nash and Young med So far, från 1974. Ja, jag vet, vi är lite stenålders här hemma. Ha en bra helg alla.

Fredag

Efter en lite hektisk period innehållande både  positiva och negativa erfarenheter, är det äntligen ledig fredag och helg. Ser fram emot att träffa våra gamla, goda vänner M. och M. i kväll. Det känns alltid lika trevligt att få sätta sig vid ett dukat bord, med en hel kväll framför sig med gott om tid för att hinna prata ordentligt. Ska bara uträtta några ärenden i staden först.  Efter att vår kinesiske gäst rest hem har jag fått en efterhängsen liten ikon på dataskärmen. Tror att det är ett kinesisk/engelskt lexikon som följer efter musmarkören när den rör sig över skärmen. Lite irriterande måste jag säga. Jag har även någon sorts kinesisk reklam som dyker upp i det nedre högra hörnet.  Har inte riktig kommit mig för att ta bort det, därför att det är så fina bilder med vackra mönster och färger. Men den efterhängsna ikonen skulle jag helt klart kunna vara utan. Nå väl, dags att sätta fart.

Det tar sig

Har äntligen lyckats få till en stunds meditation. Det varade inte länge, men det funkade faktiskt. Man blir lite lycklig.

Ensam igen

Sitter här liksom förra helgen, ensam i soffan. Både maken och sonen är ute på äventyr igen. Den lilla privata taxirörelsen har jobb att vänta under kvällens/nattens senare timmar. Melodifestivalen är slut, och man kan undra varför man överhuvudtaget tittar? Har precis sytt  färdigt “fåtöljgrejen” och det blev väl ganska bra trots allt. Katten Lyra har hållit mig sällskap och haft roligt och lekt med tygbitar och annat skoj på golvet. Hon har pillat in pennan under mattan, snott måttbandet och stuckit iväg ut i hallen med det,  tippat ut hela nålasken och blivit  jätterädd. Inget kul på TV, så jag har tryckt in en Rufus Wainwright-DVD istället. Man blir alltid på gott humör av att höra Rufus. Jaha, nu ringer telefonen, dags för första hämtningen.

Kärlek

I dag den 24 februari 2009, är en dag som gått i kärlekens tecken. Inte nog med att min kära vän och kollega i dag firar att hon tillbringat 30 år tillsammans med sin man. Det är ju även så som alla vet vid det här laget, att Viktoria äntligen fått sin Ockelbo-Daniel. Jättesött! Kan inte påstå att jag är speciellt royalistisk av mig precis, men det handlar ju om kärlek, och det är svårt att motstå. Blir lite påmind om att jag själv också firar 30 år tillsammans med min kärlek senare under året. Den kärleken!

Mail från Beijing och syjobb

Vi har fått mail från vår nya och långtbortboende vän i Beijng. Han ville bara berätta att de för tillfället har samma typ av väder i Beijng, som vi har här i Gävle. Grått och med mycket snö. Sedan han rest hem, tycks katten Lyra vara ganska nöjd över att ha gästrummet för sig själv igen. Hon har sovit i sängen både under och ovanpå täcket, inkrupen i örngottet och så klart i den kära gungstolen som hon brukar göra. Inget går väl upp emot att kunna återgå till gamla vanor. Själv har jag satt upp symaskinen där inne i gästrummet, och håller på med att sy det där tygfodralet till den gamla fåtöljen jag talat om tidigare. Jag skrev då att jag förmodligen skulle få anledning att återkomma till detta syprojekt, och mycket riktigt, här kommer nu en rapport för den som kan ha intresse av att få veta hur det ligger till. Jag kom som någon kanske har anat aldrig i gång med detta jobb tidigare, utan det har legat som ett sådant där jagbordemenharingenlustjustnuprojekt, i hjärnans smått förträngda delar. Egentligen har den gamla fåtöljen behövt ett ansiktlyft sedan lång tid tillbaka. Färgen stämmer inte så bra överrens med övrig inredning, och tyget är trasigt av klovassande från både nuvarande familjemedlemmar som är av kattyp, samt från de kattherrar som tidigare ingick i hushållet. Egentligen skulle den behöva kläs om med riktigt möbeltyg, men då detta är en kostnadsfråga som inte är högprioriterad för tillfället, får det bli ett överdrag av bomullsväv tillvidare. Jag har alltså äntligen börjat sy detta tygfodral, och jag känner mig rätt nöjd kan jag säga. Äntligen, äntligen!!! Det är inte lätt precis men det är snart klart nu och det ser så här långt ut att bli ganska bra. Helgen har med andra ord fyllts av symaskinssurr, mätande, klippande, sprättande och ljudet av knappnålar som faller till golvet.

Katthår…

…katthår och åter katthår. Det är baksidan av att ha katt eller som i vårt fall, katter i huset. Dessa underbara varelser har liksom en förmåga att håra av sig. Periodvis måttligt och under andra perioder som den för tillfället pågående, rikligt. Katthåret har kommit att framstå som min allra största och mäktigaste antagonist. Jag för en ständig kamp mot denna svårbemästrade motståndare. Med dammsugaren och klädtaperullen som vapen försöker jag hålla undan detta förhatliga hår från kläder, stolsdynor, soffor, sängkläder och allt annat det har möjlighet att fastna på. Gud vad jag hatar katthår! Ja, det är starka ord, jag vet, men det är så det är. Jag hatar katthår. Och det är bara jag själv i denna familj som bryr mig om detta jagande. Är det inte konstigt? Det som utgör något som föder så starka kännslor som hat, går spårlöst förbi hos andra. Nåja, sonen är bra på att sanera kläderna med taperullen innan han ger sig i väg hemmifrån. Det måste medges, men därutöver är det mest jag som har intresse av att föra denna ojämna hårkamp. Vissa dagar hinner man bara få bort det innan det har lagt sig på plats igen som en  retlig finnish. I bland får man helt enkelt blunda och låtsas att inte se, medan andra dagar måste det bort för att man ska kunna koncentrera sig på annat. Det låter lite som att jag fått någon form av fixering, hår på hjärnan eller vad man nu ska kalla det. Det är nog vad maken skulle hävda. Och kanske är det så, jag vet inte, men jag fortsätter min strävan efter ett hårfritt hem, om så bara för en kort stund innan det är hårigt igen.

Lite tomt

Har precis kommit hem efter att ha vinkat av den långväga gästen. Det känns redan lite tomt, vi har liksom blivit vana vid att ha honom här. Han känns ju lite som våran nu. Nåja han lovade att maila från Peking när han kommit hem. Tillbaka till vanlig ordning ska jag nu denna lediga dag, försöka meditera lite. Kunde förut men har haft svårigheter under senare tid. Hoppas jag lyckas bättre i dag….

…senare:

Det funkade inte i dag heller. Suck!

Kinesiskt fnissande

I kväll har husväggarnas öron fått något helt nytt att lyssna till. Vår kinesiska gäst fick besök av sin klasskompis från Beijing. Klasskompisen, en söt liten tjej med svart ponnylugg gästar en värdfamilj i andra änden av staden, men var i kväll på besök tillsammans med värdfamiljens dotter hos pojkvännen som bor granne här i byn. Köket fylldes av glada kinesiska röster och massor med skratt och fniss. Det blandade sig fint med de hembakade svenska kanelbullarna. Det är nog både första och sista gången vi fått uppleva den sortens samtal här i huset. Helt klart en speciell kväll.

« Tidigare inlägg Nästa sida » Nästa sida »