Daughter of Sapfo

När värmen äntligen börjar återvända till vår nordliga del av jorden. Då man knappt hunnit ställa tillbaka räffsan i boden, och innan rensandet i blomrabatterna ännu inte har hunnit avslutas, långt långt innan man ens hunnit tänka tanken ”oklippt gräsmatta”. Då är det bråttom. Då ska gräsklipparen fram ur garaget. Då måste gräset klippas. Maken som inte är speciellt intresserad av hur det ser ut runt omkring honom för övrigt, har en närmast manisk inställning till just gräsklippning. Det ska klippas och det ska klippas ofta. Man skulle kunna tro att han tycker att det är roligt att klippa gräset, att det fungerar som en rogivande syssla. Men ack nej, det är något som ska göras bara och det görs oftast i en sinnestämning präglad av hets och stress. Och inte nog med det. På andra sidan av staketet hos grannen, där finner man om möjligt, en ännu större gräsklipparfantast. Jo då, grannen klipper också gräset ofta, flera gånger i veckan ibland. Inte sällan dränks ljudet av skönsjungande fågelsång under den egna morgonstunden i solen med kaffekopp och tidning, av just en surrande gräsklippare från andra sidan av staketet. Lite småirriterande skulle jag nog kunna drista mig till att påstå. Och som om det inte vore nog med det, följer därefter i vanlig ordning det verkligt störande ljudet från grannens bensindrivna kantklippare. Som ett plus i kanten för grannen bör dock nämnas att han efter allt klippande övat upp snabbheten, så de störande ljud som medföljer gräsansningarbete, därmed inte blir så långvariga. Om man så blickar ut över grannskapet för att se saken ur ett större perspktiv. Kan jag som den observatör jag kommit att bli över männen i mitt närområde och deras klippvanor, bara konstatera att det finns ett starkt band mellan just män och gräsklippning.

Min mobil slutade fungera i dag. Kunde varken ringa ut eller skicka sms. Mobilen är av något äldre modell, ärvd av sonen när han vid tillfälle bytte upp sig från mobiltelefon till handdator. Tänkte att den kanske har gjort sitt nu och att det nog är dags att köpa en ny. Såg framför mig hur jag kanske tillockmed skulle kosta på mig en sån där dyr en med bra kamerafunktion. Ju mer jag tänkte på saken ju mer övertygad blev jag själv över att det nog är precis det jag ska göra. Åhh så jag gladde mig över den nya mobilen som snart skulle bli min. Lön i morgon och allting, kan det bli mer passande?! Tills jag fick hjälp av den smarta 15-åringa Ellen, som undrade om jag inte bara behövde köpa nytt telefonkort?! ”Kan du inte kolla hur mycket du har kvar att ringa för???? Ja så dog den drömmen, det var så klart så att jag bara behövde köpa nytt telefonkort för att kunna ringa igen. Dessa intelligenta ungdommar!! Kom sedan på att när jag häromdagen började radera inkomna sms därför att det var fullt, råkade radera ett sms som just då kom in, utan att jag hann läsa det. Måste ha varit ett medelande från Halebop som berättade att min samtalstid snart är slut. Den gamla mobilen får nog hänga med ett tag till i alla fall …..tror jag.

Såg örnen i dag igen. Den här gången hade den sällskap av sin partner. De flög tillsammans allt högre och högre upp över träden. I vackra mjuka former rörde de sig runt varandra, sakta försvann de ur mitt synfällt i riktning mot den plats där trädet med det gamla boet är beläget. Bara så coolt alltså!!

Följde en god vän och kollegas uppmaning att stanna upp, för att ta in tillvaron här och nu. Gick genast ut och fick sällskap av mina två katter som tyckte det var roligt att busa på gräsmattan. Den unga och smidiga kastade sig över den gammla och tjocka, med ett stadigt grepp runt nacken. Oförberedd och ovig försvarade den tjocka sig med att naffsa efter den ungas vänstra öra. Eftermiddagsluften var kall och klar och strök sig som ett fint sandpapper över huden. Två skränande gäss flög över mig på låg höjd och jag kunde se hur deras fötter låg infällda under kropparna. I det pyttelilla växthuset trängdes de plommomlila tulpanerna med raka stjälkar och syrenbuskarnas blommor är färdiga att slå ut i blom så snart det blir varmt nog. Gick till småbåtshamnen för att se hur det stod till med havet i dag? Vinden lite kyligare där, den lekte över vattenytan, bildade små gropiga mönster i ständig rörelse. Fiskmåsarna cirklade över grillplatsen och de båtar som lagts i sjön gungade sakta fram och tillbaka i sina smala fållor. Gick tillbaka hem igen. Satte på Release the stars med Rufus Weinwrigt i köket och tog fram ingredienserna till middagen ur kylen.

Har precis kommit hem från ett besök hos frissan. Det blev kanske lite väl kort, men det blir nog bra om några dagar när jag blivit van att se mig själv i detta utförande. Har även bättrat på färgen lite, en nyans som heter Hoolagirl. En brun ton med inslag av lite rött. Samma där, behöver lite tid att vänja sig. Alltid lika skönt att bara sitta några timmar, bläddrandes i tidningar och småpratandes med Christina om ditt o datt. Avkopplande. Har gett två hungriga och påstridiga katter mat, så nu ska jag sätta mig vid symaskinen en stund. Ett vackert grönskimmrande stycke tyg, håller på att förvandlas till en skolavslutningsklänning i 60-tals stil. Gäller att sy på nu, inte så lång tid kvar innan det är dags.