Så här i EM-tider är man som hustru till en mycket, MYCKET fotbollsintresserad man, ganska fotbollsutsliten. Mitt eget intresse för fotboll är egentligen obefintligt men när stora tävlingar som exempelvis EM utspelar sig, tycker jag att det är roligt att titta. Det vill säga så länge Sverige är med i turneringen. Så när Sverige förlorade sin vinnaellerförsvinnamatch och åkte ut, då mer eller mindre dog mitt engagemang för detta EM. Trots det har jag lite halvhjärtat tillsammans med maken, följt de återstående matcherna. Fann så intresse för det ryska laget som helt otippat besegrade det ena bra laget efter det andra. Men så åkte också ryssarna ut. Kvar blev alltså tyskarna och spanjorerna till finalmatchen. Inget av lagen känns så där jättespännande tycker jag. Kanske tyskland då, men bara för att de har så häftiga namn, Ballack, Schweinsteiger, Klose, Frings, för att ta några exempel. Match imorgon alltså. Få se hur det går. Spännande? Måttligt om ni frågar mig. Känner mig rätt sliten vad det gäller fotboll som sagt.
Litterär lycka
juni 25, 2008 vid 9:54 e m (Litteratur)
I dag är jag lite lycklig. Jag har börjat läsa Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Han skriver ju så himla bra. Och vad som ännu bättre är, att när jag läst den färdigt, då har jag två till böcker av samme författare kvar att läsa, Pappersväggar och Människohamn. Det känns verkligen toppenbra i dag!!!!
Festivalsommar
juni 25, 2008 vid 5:34 e m (Hemma hos)
Då var det dags igen. En ivrig och förväntansfull tonåring har gett sig iväg till Borlänge för att delta i festivallivet. Kramad och förmanad har han lämnat hemmmets härd för att slukas upp av en omvärld som vi föräldrar inte har möjlighet att kontrollera. Det är som alltid med en lätt oroskännsla man släpper iväg sina barn på den här typen av upptåg. Som förälder vill man ju att ens barn ska få ha roligt tillsammans med sina vänner, något som dock medför den där välkända ”släppa taget grejen”. Med tiden får man lite rutin på det också, så numer är det inte alls lika mycket ångestfyllt som det var från början. Det är ju egentligen helt naturligt att barnen växer upp, prövar sina vingar för att sedan flyga i väg, men lika naturligt är det väl också att som förälder har lite problem med att se detta ske.
Utan InterNet på denna ö
juni 23, 2008 vid 11:45 f m (Resor)
Har precis kommit hem efter en vecka tillsammans med familjen på Öland. Ville för en sista gång åka tillsammans med den snart 18-årige sonen, som något motvilligt gick med på att följa med. Och för att återuppliva minnen från småbarnstiden styrde vi alltså färden mot Böda på Öland. Stugan var som stugor brukar vara, ostylad men funktionell. Vädret var varierande och stranden var som alltid helt underbar. Sonen som är gräspollenallergiker blev snabbt superallergisk och kunde varken vistas utanför stugan, sitta på uteserveringar eller följa med till stranden. Han mådde bäst av att vara innomhus, spelandes datspel på den medhavda laptopen, eller på synten och gitarren som han också tagit med sig. Vi hade även ett TV-spel med oss, Mariocart Wii som vi hade roligt med tillsammans under kvällarna. Vi var med andra ord ganska välutrustade i stugan, det enda som egentligen fattades var INTERNETUPPKOPPLING. En hel vecka utan InterNet. Och det var inte bara sonen som saknade detta livets nödtorft. Jag måste erkänna min egen InterNetabstinens. Inget surfande, inget mailande och inget bloggande. Det hela kändes till en början mycket ovant och smått frustrerande. Pratade om att besöka bibblan i Borgholm för att boka en dator med uppkoppling. Men det är ju inte riktigt samma sak, så vi lade ner den idén med en gång. Vi fick helt enkelt genomlida denna vecka ändå på något sätt. Och ska sanningen fram, så har det mot all förmodan gått riktigt bra. Suget har avtagit allt mer i takt med att dagarna har förflutit i ett sakta och makligt tempo. Det måste sägas att vi har haft en jättemysig vecka tillsammans i stugan utan denna så viktiga uppkoppling. Veckan är nu slut och hemresan har gått bra i den täta midsommartrafiken. Och väl hemkommen med halvt uppackat bagage, en snabbt tillagad Carbonara i magen, och en slurk rödvin kvar i glaset, känns det fint att sätta i gång datorn för att skriva några rader på bloggen. Vad vore livet utan, sommar, semester och InterNet?!
Semester
juni 12, 2008 vid 10:25 f m (Hemma hos)
Idag ska göra mitt sista arbetspass innan semestern börjar. Och med sinnet inställt på ledighet brukar dessa sista timmar vara så sega att genomföra. Det är märkligt hur stark den psykologiska faktorn kan vara. Ska först hinna med att titta på studentparaden i staden. Sonen tar visserligen studenten först nästa år, men som medlem i en av skolans anrika studentföreningar kommer han att vara frackklädd fanbärare i studentparaden på stadens gator. Som god moder är man då inte sen att vara på plats med kameran i högsta hugg. Ett sista ryck alltså och sen är jag leeeeedig.
Sapfo
juni 10, 2008 vid 2:56 e m (Litteratur)
För att beröra ett annat sätt att ge uttryck för känsloyttringar (jag syftar på annat än gräsklippning alltså, se föregående inlägg), vill jag formulera några rader om den antika vislyrikern Sapfo som fått låna ut sitt namn till denna blogg. Sapfo levde mellan åren 630 – 557 före Kristus, på den grekiska ön Lesbos. Hon är den äldsta bevarde lyrikerna i världen och hon levde i den grekiska kultur vi i dag kallar Antiken. Man vet inte så mycket om henne, men hon ska ha tillhört samhällets övre skikt i staden Mytilene och varit gift med en förmögen man, haft en dotter Kleis, samt en älskare vid namn Alkaios, även han lyriker från samma ö. Man tror att hon utbildade unga socitetsflickor i stil och uppförande som förberedelse inför deras stundande äktenskap. Enligt traditionen ska hon ha förälskat sig i sina elever och skrivit bröllopsodén till dem som avskedsgåvor. I hennes lyriska texter kan man se en lesbisk eller bisexuell tendens, och ön Lesbos, på vilken hon bodde har gett upphov till benämningen ”lesbisk kärlek”. Hur det förhöll sig med Sapfos sexuella läggning vet vi idag ungefär lika lite om som resten av hennes liv. Om detta kan vi bara spekulera. Hon ska ha avslutat sitt liv genom att kasta sig i havet från en hög klippa. Sapfos texter berör den sinnliga och erotikiska kärleken och den är inte enbart ljuv utan beskrivs även som bitter och som ett lidande. Ett för tiden nytt sätt att formulera känslor och sensualitet. Hon beskriver känslosamma, erotiska, förtätade situationer på ett antiheroiskt sätt och hennes lyriska anslag har haft stor betydelse för den västerländska traditionens författare. Här följer några kända rader ur ett av hennes 2600 år gamla verk:
Plejaderna sjunkit och månen
gått ned, och midnatt är inne.
Vårt mötestimme är liden
men ännu ligger jag ensam.
Gräsklippande män……forts.
juni 10, 2008 vid 9:23 f m (Hemma hos)
I dag tror jag att jag kom på det. Jag tror att detta maniska gräsklippande kan vara ett sätt att ge utlopp för sina agressioner. I alla fall då det gäller den egna maken bör dock tilläggas. Man ska ju aldrig vara generell i sina uttalanden. Men då det gäller maken tror jag att det kan finnas en koppling. Tag denna dag som ett exempel. Efter en arbetsam vecka fylld med både de vanliga arbetstimmarna, som dock varit lite extra väfyllda just denna vecka, ett frenetiskt letande i stadens affärer efter en passande present till den unga släktingen som tar studenten, sömnbrist p.g.a. störande katter som vill gå ut och in och äta mat mitt i nätterna, samt sen hemkomst i gårkväll med anledning av den unga släktingens studentfest i annan stad. Lägg där till att det även varit mycket varmt och soligt väder. Efter en sådan vecka finns alltid möjligheten att det blir lite gnissligt här hemma. Trötthet föder i bland snäsiga kommentarer, missförstånd och allsköns gruffigheter. Så och denna dag. Det har alltså varit lite gnissligt i kommunikationen oss två emmellan under förmiddagen. Maken som tidigare konstarerat att det faktiskt inte behövs klippas något gräs i dag. Han går plötsligt, efter vår småirriterande samvaro, ut, tar fram gräsklipparen och kör i gång. Ja vad ska man tro? Det känndes med ens som att det blev väldigt tydligt. Han var på dåligt humör och behövde utlopp för den gnälliga sinnesstämning vi byggt upp mellan oss. Jag tyckte faktiskt att han verkade lite mer lugn och tillfreds efteråt. Eller så kanske det kan fungera, så som jag misstänker att det gör för grannen, som ett tidsfördriv. Häromdagen hörde jag hur hans gräsklippare surrade igång på andra sidan staketet under förmiddagen. Bara för en kort stund, sedan tystnade den. Senare någon gång vid middagstid hörde jag hur den surrade en gång till, åter igen bara för en kort stund. Och därefter surrade den för tredje gången under samma dag, men bara för en kort stund igen. Nu hör det till saken att grannen är gräsänkling (passande uttryck) därför att grannfrun är på resa med dotter och barnbarn. Jag är övertygad om att han hade det tråkigt, kände sig ensam och att han behövde ha något att göra. Nej, nog om detta totalt ovetenskapliga reflekterande om gräsklippning.
