Daughter of Sapfo

Så här i sommartider händer det då och då att kuggarna i vårt västerländska maskineri stannar upp, och vi tvingas lägga de vanliga rutinerna åt sidan en stund. Jag tänker på när vår gamla fornnordiska gud Tor rycker fram över himlavalvet med höjd hammare. Åskväder alltså. När åskan går blir det full aktivitet här hemma i familjen. Maken som alltid sätter säkerhet i första rummet, får då bråttom att säkra all elektronisk utrustning i hemmet. Datorer och TV:apparater kopplas ifrån elnätet och det blir helt tyst i huset. Inte alltför sällan händer det även att åskan slår ner någonstans i närheten så att det blir strömlöst, och då blir det verkligt stilla. Och vad gör man då? Man gör det människor gjort ialla tider, man tänder ljus och sätter sig tillsammans för stt prata med varandra. Det är i sådana stunder jag kan bli lite avundsjuk på hur man levde förr i tiden, då man inte satt framför blåfladdrande TV-skärmar under kvällarna, utan fick ha fantasi att hitta på något att göra tillsammans. Men så kommer strömmen tillbaka och då känns. det alltid skönt att allt blir som vanligt igen.

Nu är den omtalade stenläggningen färdig. Det blev jättesnyggt och bra på alla sätt. Så idag, min sista semesterdag har jag i sällskap av John Ajvide Lindqvist, invigt den nya uteplatsen. Skönt väder, god litteratur och ett glas rödvin, vad mer kan man begära av livet. Och i morgonbitti är det dags igen alltså. Att återgå till arbetet. Men det känns ganska bra trots allt. Jag har ett arbete jag trivs med. Och jag har ju en skön plats att komma hem till också.

För den som undrar hur det går med stenläggningen, följer här rapport. Arbetet har inte fortskridit i den takt som varit önskvärd. Shoppingturer och andra ärenden har fördröjt arbetet något. I går trodde vi att vi att det var färdig grävt och att vi skulle kunna börja lägga sten. När vi så fick ut markduken och maken började väga in upptäckte vi att ytan inte var tillräckligt plan. Vi blev tvugna att gräva ytterligare lite till på vissa ställen. Suck! Maken som inte är känd för att ha ett lugnt temperament precis, fick ett spel och började gräva ursinnigt som en galning. Själv tappade jag all energi och ville helst av allt bara försvinna för att slippa se eländet. Nåja, nu är det iallafall klart för att börja lägga sten så nu, nu äntligen börjar det roliga.

Har just dragit i gång årets semesterprojekt. En bit stenläggning i trädgården. Det är inte klokt vad mycket grävning en bit stenläggning kräver. Även om man inte behöver gräva så djupt, måste man först av allt ta sig igenom den tjocka och sega gräsmattan. Spaden formar fyrkantiga grästuvor som med mycket möda och stort besvär hackas loss och läggs i skottkärran. När så allt gräs är borta är det bara att gräva upp all jord som gräset vilat på. Och all sten, och alla rötter. Ett ganska tugnt jobb alltså, om det ska göras för hand. Och det ska det. I morgon hoppas jag att vi hinner så långt att vi kan övergå till den roliga delen av arbetet, d.v.s. att få ut sanden, väga in den plant och sedan äntligen börja lägga stenen. Nyduschad och med värkande muskler är det nu skönt sjunka ner i soffan med ett glas rödvin för att se slutet av matchen mellan Federer och Nadal. Nadal vann, kul!! Grävningen fortsätter i morgon som sagt.