Daughter of Sapfo

Efter sommarens sköna stunder på den nylagda uteplatsen, har vi inte riktigt velat plocka undan trädgårdsmöblerna här hemma. Så sent som i lördags tog vi oss i kragen, för att få undan det sista av sommaren som fortfarande stod ute. Blommkrukor och stolsdynor åkte in i garaget och ersattes av snöspadar och kvastar. I sista stund skulle man kunna säga, för att slippa gräva fram grejerna under det snötäcke som nu ligger tungt över trädgården. Och snöspadarna kom ju till användning direkt. Man har inte fått göra annat änn att skotta snö sedan dess. Men vackert är det, när hela tillvaron är gnistrande vit. Det blir dock en innedag för mig. Uppsatsarbetet kallar.

Vaknade vid halvtretiden i natt av att telefonen ringde. Sonen satt på sista nattbussen och närmade sig hållplatsen. Allt enligt överenskommelse och det var min tur att hämta. Maken sov lugnt och skönt under sitt täcke, när jag drog på mig byxorna och tassade ut i novembernatten. Möttes av en fantastisk, klar och strålande stjärnhimmel, som vakade över en vit, gnistrande, snötäckt värld. Allt var helt stilla. Så även min bil. Den var också snötäckt och stilla. Blev alltså tvungen att börja sopa av snön och skrapa rutorna för att komma i väg. Vägen var inte plogad heller så det var bäst att ta det lite lugnt för att inte hamna i diket. Kraftigt försenad plockade jag därefter upp en huttrande son vid busshållsplatsen. Lite för tunnt klädd som alltid på vintern, frös han så han skakade. Darrade som en liten hundvalp i passagerarsätet, hela vägen hem. Att det ska vara så omöjligt att klä sig varmt. Undrar när denna besatthet för tunna ytterplagg ska avta egentligen? Väl hemma igen var det skönt att krypa tillbaka i sängen. Och det gick hyfsat bra att somna om igen, efter mitt nattliga uppdrag.

Har haft problem med min dator i dag. Den har trasslat och segat, så jag har inte lyckats skriva något på bloggen under hela dagen. Gav upp till slut och åkte iväg för att träna. Fick dock träna ensam i dag då somliga ”glömde”. Man kan ju skylla på baksmälla, visst men hur är det med minnet egentligen. Har dock fått en ”sjungande snygging” som plåster på såren, så det är förlåtet nu. Köpte pizza på vägen hem, kyckling med curry och jordnötter, gott, gott! Och nu börjar Bäckman, Ohlsson & Can, ett bra program man inte vill missa. I kväll handlar det om föraktet mot det pretantiösa. TV:n är också lite knäpp i dag. Bilden fryser fast så där under några sekunder som digitala sändningar brukar göra. Men i kväll händer det typ hela tiden. Lite störande. Nu kommer katten Lyra som vill krypa upp i mattes knä. Dags att stänga av datorn alltså.

Har bänkat mig i soffan för att titta på Design: Simon och Thomas. Älskar dessa två inredande herrar. Speciellt Simons egenhändigt sammansatta språkbehandling. ”Let´s look at the vardagsrum”, ”you are such a fegis Thomas” och ”Tomorrow is the big piffdag” är bara några exempel på hans tvåspråkiga specialiteter. Men det är inte bara det språkliga som charmar, utan även samspelet herrarna emellan är trivsamt. Med självdistans och humor hasar de runt i sina pyamasar och smågnabbas med varandra på ett familjärt och småmysigt sätt. Sedan är de ju jättebra på inredning också förstås. Jag gillar dem verkligen. Ett kul program helt i min smak.

Har just avnjutit en egenhändigt tilllagad Caesarsallad med avocado och ett glas rött vin av sorten Lindemans. Mycket gott. Sonen är som vanligt inte hemma en lördagskväll som denna. Han åkte i väg under eftermiddagen, uppklädd till tänderna. Frack med lackskor och hela baletten, inför kvällens gymnasiebal i staden häftigaste kulturlokal, ”Gasklockan”. Så här sitter vi, maken och jag i köket efter avslutad måltid och jäser med tända ljus och lite vin kvar i glasen. Från CD-spelaren ljuder Frida Hyvönens  nya platta och vi ska snart förflytta oss till sofforna med kaffe och glass. Vi har varsin soffa maken och jag. Riktigt najs, det är bara det att jag alltid får dela min med katten Isa som breder ut sig över den ena halvan. Och hårar så att man kan få något fel. Jag blir alltid tvungen att börja med att hårsanera innan jag kan slå mig ner i den sköna soffhörnan. Ack ja, det är baksidan av att vara älskad. Det är inget av intresse på TV, så det får bli DVD-film, Paris Je T´aime.

Normalt sett brukar jag inte längta efter julpynt i mitten av november. I år däremot har jag under en längre tid tyckt att det ska bli riktigt kul att plocka fram elljusstakar och julstjärnor för att skapa lite julstämning här hemma. För att inte tala om julblommor. Det är nog det jag gillar mest med julen, blommorna. Hyacinter, tarzetter och amaryllis är ett måste när det kommer till att få lite adventkännsla.  Sedan har vi glöggen, pepparkakorna och saffransbullar med fyllning, Och doften av julgran…….julgranen ja….måste säga att jag tycker det är helt sjukt att såga ner en fullt frisk gran i skogen, för att släpa in den i husvärmen där den ska hållas vid liv så länge det går. Sedan ska den kläs med all sköns bjäffs och glitter, för att….ja varför då? Varför gör vi detta ? Finns förstås någon historisk förklaring till grantraditionen, men håll med om att det är lite galet. Men den doftar gott som sagt och den lyser fint när den är tänd, så vi kommer nog att släpa in en gran i år också.