Tillbringade lördagskvällen tillsammans med maken på hockey. Vi såg Brynäs möta Djurgården på hemmaplan och matchen slutade oavgjort. Det var längesedan jag senast såg en hockeymatch (bortsett från TV -sända matcher) och jag hade glömt vilken märklig värld det här med ishockey är. När vi anledde till arenan möttes vi av en lång kö utanför entren. Javisst ja, så kallad högriskmatch, d.v.s. risk för bråk mellan anhängare från de olika lagen. Kroppavisitering och uppvisande av handväskor. Därav köbildning alltså. Lite underligt, det handlar ju inte om Stockholmssäkerhetssal precis, utan en hockeymatch. Något som borde vara glädjerelaterat och inte våldsrelaterat, skulle man kunna tycka. Nåja. Väl inne i arenan höll vi på att bli omkullsprunga av alkoholdoftande män med matchtröjor i grälla färger, som rusade på utan att se sig om. Den ”gång” som löper runt byggnaden, där man finner toaletter och kaffeförsäljning, var avstängd med en gallervägg så att man inte kunde gå runt. Och då vi hittat våra platser och satt oss tillrätta förstod vi att gallerväggen hade sin förklaring i Djurgårdsfansen. Runt den ståplatslänktare där motståndarlagets ditresta anhängare var hänvisade, fanns en krans av poliser och vakter. Jag räknade inte hur många, men det var många poliser där, och de bildade en skyddande gräns mellan de båda hejarklackslägren. Så började då matchen och stämningen och förväntningarna på mål steg snabbt. Och mål gjordes det från båda lagen, det blev en spännande och innehållsrik match. 3-3 med 5 minuters förlängning. Många klagade dock på domaren som tydligen inte var till belåtenhet. Själv är jag inte så bra på det där med reglerna. Märkligt är dock vilken arggesivitet det här med sport utlöser. Ett sådant skrikande och svärande! Med risk för att låta som en moraltant, men hur hänryckt får jag bli egentligen? Det finns ju barn där. Massor med barn som ser och hör detta ohämmade beteende. Jag tittade på maken och undrade, ”är det i den här miljön du växte upp?” Maken som spelat hockey sedan barnsben, svarade med viss eftertanke i rösten, ”ja, det var i den här miljön jag växte upp”. Lyckligtvis har livet, till makens fördel. medfört viss mognad och utveckling. Så var icke fallet för många andra män i publiken runt om oss. Vad ska man säga, det är kanske bara jag som är gnällig, men jag fick fullt stöd av maken som ändä är van vid att vistas i ishallar? Även han tyckte att det är märkligt det här med hockey.
Paradisverkstaden
december 8, 2008 vid 10:06 e m (I affären)
Oj, har inte skrivit på över en vecka. Har varit lite upptagen med annan tankeverksamhet. Har formulerat en idé som avgränsning för min uppsats. Ska bara skriva ner allt i ett PM, och maila min handledare för godkännade. Känns ganska bra nu, så dags att ägna tid för lite bloggskrivande. Kom osökt att tänka på en dag i sommras då vi i familjen besökte Öland. Efter ett restaurangbesök i Borgholm, styrde vi färden mot ”Paradisverkstaden” i Färjestaden, för att inhandla några ljuslycktor vi tittat ut i förväg, i en butik hemma i staden (en butik som saluför ett mindre utbud av Paradisverkstadens produkter). Maken och jag (sonen som sa sig inte vara intresserad av keramik, kröp ihop i bilens baksäte för en nap) steg in i detta inferno av vackra föremål. Vi blev totalt bortkollrade av allt det vackra, så vi visste varken ut eller in till slut. Allt var lika fint och det fanns så många olika färger att välja mellan. Själv blev jag så snurrig, att jag inte kunde välja och bestämde mig för att inte köpa något alls. Maken som var något mer sansad, ryckte in och tog över. Han valde ljuslyktan ”fröhus” i tre olika modeller, i olika ljusblå toner. Fint eller hur? Kunde bara hålla med och helt utmattad gick jag till disken för att betala. Vid kassan fick vi veta att det även fanns en övervåning i butiken! Men den valde vi att helt enkelt stå över. Vi hade fått mer än nog av skönhet för denna dag. Vi hastade ut till sonen i bilen, som undrade hur lång tid det egentligen kan ta att köpa några ljuslyktor!? Dessa i-landsproblem man har att brottas med
JHK
december 3, 2008 vid 5:19 e m (Litteratur)
Måndagkvällens besök på biblioteket, med föreläsning av författaren och dramatikern Jonas Hassen Khemiri uppfyllde alla tänkbara förväntningar och mycket mer därtill. Vi, d.v.s. min gode vän och kollega och jag själv, hade sett till att vara på plats i god tid för att vara säkra på att få ta del av denna kväll. En kväll som varit inplanerad i kalendrarna och emotsedd sedan flera månader tillbaka. Och det var med ett stort lugn och en stillsam, finurlig humor, som den unge författaren trollband oss i publiken från första stund. Man kan inte annat änn att imponeras över Jonas Hassen Khemiris lågmälda person. Med insikt och med den där finurliga humorn han besitter, talade han om makten och kraften i ordet. Hans träffsäkerhet och vitala skärpa, blandat med det där stillsamt och finurliga, formade en nästan magisk stämning där på biblioteket. Det var svårt att ta blicken ifrån det karismatiska, svensk/tunisiska ansiktet, som utstrålade en sådan harmoni och balans. Suck. Vilken kväll!
1:a advent
december 1, 2008 vid 12:27 f m (Hemma hos)
Vissa veckor borde man få Nobelpris för att man lyckats genomföra dem. Nä, nu tog väl i lite iallafall. Ja, det gjorde jag, men det har varit lite körigt i veckan som gått, det har det. Så det kändes så skönt att det äntligen blev helg, helg med uppdrag julpyntning. Som jag har sett fram emot detta. jag har tillochmed skrivit om min julpyntslängtan på bloggen tidigare. Men det har varit lite si och så med nattsömnen under senare tid, så entusiasmen var inte på topp när det väl var dags att sätta igång. Hur som helst, huset är nu städat och pyntat trots allt, och vi har haft grannarna här på 1:a adventsglögg i dag. Jättemysigt och trevligt och julstämningen kryper sig in under skinnet allt mer. Nästa vecka är den vecka på schemat som jag tycker sämst om. Bara dagpass med många, jobbiga aktiviter som kräver mycket assisstans. Men i morgonkväll är det föreläsning av Jonas Hassen Khemiri på biblioteket. Det ser jag fram emot!!!
