Daughter of Sapfo

Vi har fått mail från vår nya och långtbortboende vän i Beijng. Han ville bara berätta att de för tillfället har samma typ av väder i Beijng, som vi har här i Gävle. Grått och med mycket snö. Sedan han rest hem, tycks katten Lyra vara ganska nöjd över att ha gästrummet för sig själv igen. Hon har sovit i sängen både under och ovanpå täcket, inkrupen i örngottet och så klart i den kära gungstolen som hon brukar göra. Inget går väl upp emot att kunna återgå till gamla vanor. Själv har jag satt upp symaskinen där inne i gästrummet, och håller på med att sy det där tygfodralet till den gamla fåtöljen jag talat om tidigare. Jag skrev då att jag förmodligen skulle få anledning att återkomma till detta syprojekt, och mycket riktigt, här kommer nu en rapport för den som kan ha intresse av att få veta hur det ligger till. Jag kom som någon kanske har anat aldrig i gång med detta jobb tidigare, utan det har legat som ett sådant där jagbordemenharingenlustjustnuprojekt, i hjärnans smått förträngda delar. Egentligen har den gamla fåtöljen behövt ett ansiktlyft sedan lång tid tillbaka. Färgen stämmer inte så bra överrens med övrig inredning, och tyget är trasigt av klovassande från både nuvarande familjemedlemmar som är av kattyp, samt från de kattherrar som tidigare ingick i hushållet. Egentligen skulle den behöva kläs om med riktigt möbeltyg, men då detta är en kostnadsfråga som inte är högprioriterad för tillfället, får det bli ett överdrag av bomullsväv tillvidare. Jag har alltså äntligen börjat sy detta tygfodral, och jag känner mig rätt nöjd kan jag säga. Äntligen, äntligen!!! Det är inte lätt precis men det är snart klart nu och det ser så här långt ut att bli ganska bra. Helgen har med andra ord fyllts av symaskinssurr, mätande, klippande, sprättande och ljudet av knappnålar som faller till golvet.

Har precis kommit hem efter att ha vinkat av den långväga gästen. Det känns redan lite tomt, vi har liksom blivit vana vid att ha honom här. Han känns ju lite som våran nu. Nåja han lovade att maila från Peking när han kommit hem. Tillbaka till vanlig ordning ska jag nu denna lediga dag, försöka meditera lite. Kunde förut men har haft svårigheter under senare tid. Hoppas jag lyckas bättre i dag….

…senare:

Det funkade inte i dag heller. Suck!

I kväll har husväggarnas öron fått något helt nytt att lyssna till. Vår kinesiska gäst fick besök av sin klasskompis från Beijing. Klasskompisen, en söt liten tjej med svart ponnylugg gästar en värdfamilj i andra änden av staden, men var i kväll på besök tillsammans med värdfamiljens dotter hos pojkvännen som bor granne här i byn. Köket fylldes av glada kinesiska röster och massor med skratt och fniss. Det blandade sig fint med de hembakade svenska kanelbullarna. Det är nog både första och sista gången vi fått uppleva den sortens samtal här i huset. Helt klart en speciell kväll.

Familjen har denna vecka utökats från tre till fyra personer. Som ett svar på sonens Kinaresa i höstas, har vi nu besök av en kille från Bejing, som för tillfället bor i vårt blåblommiga gästrum. Xing är sjutton år och har en cool inställning till allt nytt han möts av. Han har varit utomlands tidigare och tycks vara van vid att ta av sig skorna i hallen, äta med kniv och gaffel och annat konstigt vi gör här i Sverige. Man har ju fått borsta av sin gamla skolengelska lite, och gommen börjar så smått vänja sig vid att formulera de engelska orden. I det stora hela får man väl säga att det går ganska bra och att det är roligt att ha denna långväga gäst i vårt hem. Det är bara att hoppas att han tycker det samma.