Gårdagen blev inte den trädgårdsdag jag hade tänkt mig. Blev en tur till staden i stället. Några inköp, en fika och storhandling i matbutiken under hemvägen. Fint väder även i dag, och trädgårdens arbetsuppgifter fanns fortfarande kvar. Så det var ganska uppenbart vad jag skulle ägna dagen åt. Satte alltså i gång med att rensa kirskål i pionrabatten. Passade även på att klippa ner de utblommade, bruna, torra pionbuskarna. Plötsligt när jag var i full gång med sekatören upptäckte jag att gräsmattan framför rabatten var full av små, små spröda, gröna fingerborgsplantor. Vilken lycka! Ja, det är nästan samma kännla, att hitta självsådda plantor av fingerborgsblomma i trädgården, som att hitta en glänta med kantareller i skogen. Det är ju så med fingerborgsblommor, de blommar två år i rad och sedan försvinner de. Men sedan kan det gå en tid och så vips så dyker de upp igen, i form av självsådda små plantor. Och de är ju så fina! Den som är uppmärksam har, så som jag själv, upptäckt att Nalle Puh, den litterära björnen, har dessa vackra blommor planterade utanför sin stubbe eller vad det nu är han bor i. Tänk på det nästa gång ni läser om den gula, honungsälskande nallen. Glädjen var alltså stor när jag visade maken denna nyupptäckta skatt i gräsmattan. Han var väl något mer samlad i sin attityd till de små gröna bladen. Hur som helst, jag var nu tvungen att rädda dessa små guldkorn undan gräsklipparen, som maken planerat att ta fram under eftermiddagen. Med en liten spade grävde jag försiktigt upp de små raringarna, och planterade dem i framkanten på rabatten. Lite vatten och några förmaningar viskade i örat, om att de ska trivas och växa på sig till våren på den nya växtplatsen. Vilken dag! Självsådda fingerborgsblommor! Man blir liksom lite lycklig!
Ledig helg
september 26, 2009 vid 10:09 f m (Hemma hos)
Avslutade arbetsveckan med ett träningspass tillsammans med min gode vän /kollega / fredagsträningspartner. Det gick ganska bra trots utdraget sommaruppehåll. Köpte med kinamat under hemvägen. Smakade gott efter den fysiska aktiviteten. Fredagkvällen övergick till soffläge, där ett gamalt, inspelat, ännu osett avsnitt av ”Morden i Midsummer” plockades fram ur den inspelningsbara DVD:n. Vaknade till vid tolvtiden för att upptäcka att både maken och jag somnat ganska omgående, och missat hela filmen. Ja, så kan det gå när det är fredagskväll. Nu är det lördagförmiddag och jag blev som vanligt väckt vid halvåtta, av en hungrig och påstridig katt som krävde frukost. Ganska fint väder, så det kan nog bli en utedag med trädgårdsarbete i dag. Nu börjar även maken röra på sig. Dags att komma igång. Men först lite mer kaffe.
TV-serier man glömt
september 18, 2009 vid 11:21 f m (På TV)
Såg nyligen ett reklaminslag på TV. där den gamla serien ”Spanarna på Hillstreet” omnämdes. ”Spanarna på Hillstreet”, vad jag tyckte den serien var bra. Avsnitten inleddes och avslutades oftast på samma sätt. Det började med någon sorts morgonmöte, där dagens arbetsuppgifter delades ut till stationens samlade poliser. Mötet avslutades med uppmaningen, ”and hey! let`s be careful out there!” Slutscenen utspelades nästan alltid under kvällen, i polischefen Furillos lägenhet. Furillo var skild och hade en ny flickvän, en kvinna han kommit i kontakt med i sitt arbete, den unga, vackra advokaten, som jag inte minns namnet på nu. Hur som helst, ofta låg flickvännen i badkaret, och Furillo hjälpte henne att raka benen, eller så satt de vid middagsbordet och delade på den sista slatten i vinflaskan, eller så fick vi följa med in i sovrummet, där de krupit in under täcket, samtalandes om sitt gemensamma arbete. Och så dök alltid den frånskilda, före detta mrs Furillo upp i handlingen. Lätt hysterisk ringde hon eller klampade in på polisstationen, med sina bekymmer. Oftast behövde hon hjälp med att lösa problem rörande den gemensamma sonen. Och så var det stationens alla poliser, som slogs mot brottsligheten på gatorna, i en oglamourös vardag. Tydligast framträder minnet av polisen som alltid bar mössa, och som arbetade ”under cover”, och som blev som en galen hund när han blev arg. Ja, jag gillade verkligen den serien. Frågan är om den håller i dag, om den åldrats med värdighet, eller om den är hopplöst omodern, och ointressant. Det senare förmodligen. Jag skulle inte vilja se den igen och riskera att grumla den guldaura TV-serien engång hade. Det är nog bäst att minnas ”Spanarna på Hillstreet” som den var, den gång det begav sig.
Tyska
september 11, 2009 vid 6:45 e m (Språk)
Som jag tidigare nämnt har jag en vurm för det tyska språket. Det är lite hårt och kantigt, men på samma gång mjukt. Och det låter kraftfullt , men lite lustigt också med sin omvända meningsbyggnad. Men det jag gillar allra mest är tyska namn. Under den vårliga resan till Berlin, fick jag tillfälle att smaka på vad staden har att erbjuda. Vad sägs om stadsdelar med namn som ”Kreutzberg”, ”Kurfurstendamm”, och ”Prenzlauerberg”. Eller ”Tiergarten”, parken som en gång var kunglig jaktmark, där annan typ av jakt bedrivs i dag. Eller ”Bahnhof Zoo”, tunnelbanestationen som blev film. Eller ”Alexanderplatz”, med litteraturhistoriska anor, eller ”Bleibstrasse” där man kan äta världens godaste pizza på resturang ”Alibaba”, eller ”Brandenburger Tor” där turisterna trängs. Eller…ja det tar aldrig slut. Somliga namn är lena som sammet, medans andra nästan hoppar ut ur munnen. Det spritter till på tungan och ut flyger de. Bara ett till ”Universität der Kunste”. Eller ”Fasanenstrasse”, eller……..
Utebliven sovmorgon
september 10, 2009 vid 12:42 e m (Hemma hos)
Ledig dag i dag, men gick dock miste om den sköna sovmorgonen. Maken behövde skjuts till tåget i morse. Han skulle tillsammans med kollegorna åka till Stockholm, för att besöka ”Sjukgymnastdagarna” i Älvsjö. Fick även till uppgift att plocka upp ytterligare två sjukgymnaster längs vägen. Uppstigning klockan 06.00 alltså och iväg på uppdrag. En av herrarna hade dessutom glömt sin tågbiljett på jobbet, så det blev en liten extra tur dit först. Släppte sedan av tre reslystna herrar utanför stationen. En hade laddat med färdigblandat. En flaska cocacola spetsad med rom. Den egna maken hade rustat sig med en liten flaska rött, samt whisky i plunta. Den tredje hade öl i ryggsäcken som färdkost. De får säkert en rolig dag. Mitt uppdrag fortsätter i eftermiddag, då herrarna ska hämtas vid tåget igen. Själv ska jag försöka hitta på något vettigt att göra i dag. Det blir en promenad och en tur till staden tror jag. Men halva dagen har redan gått ser jag nu, så jag får nog sätta lite fart om det ska bli något gjort. Eller ska man stanna hemma och ta det lite lugnt i stället? Sitta i solen med block och penna och en kopp kaffe? Ja. så får det bli tror jag. Snart är det slut på soliga dagar.
Från morgonsoffa till moppefärd.
september 10, 2009 vid 11:45 f m (Hemma hos)
Såg ett inslag på TV för en tid sedan, där två kända författare var inbjudna för att tala om sin gemensamt, nyskrivna bok. Den ene mannen har vuxit upp på samma ort som jag själv, vilket gör att jag har en annan bild av denne person än vad andra kanske har. Mannen i fråga var stor och kraftig redan som tonåring, kom därmed att kallas ”Superbabyn”. För mig är han alltså fortfarande en ”Superbaby”, trots ett brokigt förflutet, följt av litterära framgångar. Vem hade väl kunnat ana att den stora killen som hängde med moppegänget utanför Konsum efter stängningsdags, en dag skulle sitta i morgonsoffan som erkänd författare. ”Superbabyn”, det var länge sedan jag hade det namnet i tankarna. Och det var länge sedan jag tänkte på moppar och annat som fyllde tillvaron under tonårstiden. Tankarna gled iväg till en händelse, då jag skjutsade min kompis S. på min brorsas moppe. Hade fått låna den på ett villkor, att jag inte skulle skjutsa någon. Han var rädd om moppen som han nyligen renoverat på egen hand. -Nej då, ska inte skjutsa, lovar. Men hur det nu var så kom jag körandes där igenom samhället, med S. på pakethållaren så klart. Hade lite för bråttom i en kurva, fick sladd och körde omkull mitt framför hela ”Konsumgänget”. Stort garv och genanta glirningar, stor buckla i tanken och en utskällning av broder och moder blev resultatet. En liten tankeresa en tidig morgon.
Vår och sommar -09
september 10, 2009 vid 9:32 f m (Hemma hos)
Vårens stora händelse var en viss födelsedag. Min egen 50-årsdag. Jag har nog liksom de flesta andra tror jag, haft lite svårt att fatta att den här gången är det JAG som fyller 50. Det får en ju att känna sig lite gammal liksom. Men det är bara att tugga i sig. Är man 50 så är man 50, inte mycket mer med det. Och inte mycket att göra stor sak av heller faktiskt. Man är ju den man är oavsett ålder. Jag reste med familjen till Berlin, där vi hade det mysigt och ett fantastiskt väder. God mat och dryck, samt långa promenader runt de berlinska gatorna. Även alla de sms från vänner och släktingar gjorde dagen minnesvärd. Tack alla för uppvaktningen.
Så har vi haft studentexamen i huset. Den älskade sonen har lämnat skolåldern för att träda in i vuxenvärlden. Som förälder är man lite kluven inför det faktum att ens barn växer upp och gör sig redo för att lämna boet. Man är glad för den kreativitet och de ambitioner de har, samtidigt som det är sorgligt att det blir tomt i tonårsrummet. Det är samma sak där som med 50-årsdagen, bara att tugga i sig. Suck! Vi har alltså handlat examenskläder, lagat mat i mängder, fixat plakat och allt annat som hör studenten till. Roligt och minnesvärt även det. Extra minnesvärt var examensdagens kväll, då vi tillsammans med den hitresta släkten väntade på att bussen med killarna skulle komma. Sonen är ju som tidigare nämt, medlem i den anrika studentföreningen för unga män på skolan. Detta medför vissa speciella traditioner. Föreningens medlemmar åker alltså runt med buss, till alla de medlemmar som tar examnen. Under sång och med traditionella ritualer utses studenterna till hedersmedlemmar. Därtill kommer den mat och dryck som förväntas finnas på plats, för alla att ta för sig av. Huset och trädgården fylldes alltså av ett tjugotal unga män i frack, som åt och drack och utförde sina cermonier, och som sedan tog sonen med sig på sin fortsatta färd. Roligt tyckte vi alla.
Sedan har det även varit sommarsemester. Vädret vet vi ju alla hur det har varit, lite si och så, ganska bra i juni dock då maken och jag hade semester. Vi tillbringade våra lediga dagar på hemmaplan i år. Lade mer sten i trädgården, träffade goda vänner, ätit kräftor och sådant man brukar göra under sommaren. Och inte att förglömma, legat på de italienska solsängarna jag fick i födelsedagspresent. Det är inte så dumt att fylla 50!
Måste vara dum…
september 9, 2009 vid 6:01 e m (Hemma hos)
…i huvudet som inte skriver, när det nu faktiskt är så roligt. Vet inte vad jag annars ska uppge som orsak till, att det var så länge sedan jag rörde mig i dessa bloggosfäriska kretsar. Bättre sent änn aldrig får man väl säga då. Vad har hänt det senaste halvåret. Både ett och annat borde det rimligtvis vara. Till att börja med, så har mitt försök till fortsatta högskolestudier har inte fallit så väl ut. Det har varit underbart att återse de fina lärare som undervisar i religionsvetenskap i Gävle. Och det har varit jättekul att delta i intressanta föreläsningar, men så fort det kommer till att göra uppgifter och skriva uppsats, ja då finns det inget kvar att ge. Det känns totalt tomt. Hjärnan stänger ner av sig själv liksom. Har nog gjort mitt på högskolan tror jag. Men vem vet, en vacker dag kanske uppsatsämnet med stort U lyser klart som renaste kristall. Jag ligger lågt tills dess. Nu kommer familjen hem. Dags för middagsbestyr. Fortsätter senare i kväll.
