Julpyntandet av hemmet är i full gång. Jag kan nu konstatera att den s.k. överraskningseffekten, alltså att bli överraskad av att upptäcka att det är dags att plocka fram julpyntet, se tidigare inlägg, är att föredra före den långa mentala förberedelsen jag tillämpade förra året. I år känns det jättemysigt att sätta igång med detta så viktiga pyntande. Dock förhåller det sig på det sättet, att pyntande även medför ett visst städande. Den här i trakten så välkända städfén, har tagit huset i besittning. Det städas metodiskt rum för rum, bakom, under, över och precis överallt. Kan medge att det verkligen fanns ett behov av att städa ordentligt i detta hus. Handen på hjärtat, när städade ni under badkaret senast? Det var inte igår det blev gjort hos oss iallafall. Men nu är det städat även på detta så svåråtkomliga utrymme. Måste säga att städfén verkligen tar tag i allt det där som så länge skjutits upp till morgondagen. Det är som en kraftfull energivind som drar genom huset dessa dagar.
Biokvällar
november 28, 2009 vid 2:52 f m (Film)
Tittar ofta på film här hemma, men kommer sällan iväg på bio. Vet inte riktigt hur det hänger ihop, men så är det. Under de första åren av vårt förhållande, gick vi, maken och jag på bio varje vecka. Kunde åka flera mil till annan ort, för att se en bra film. Idag är vi riktiga soffpotatisar som fortfarande gärna ser på film, men som sagt hemma i vardagsrummet. Nu är det inte alls på det viset att vi föredrar att sitta hemma, nej. Det är bara så att det allt för sällan blir av. Tog oss dock i kragen och gick och såg Män som hatar kvinnor, efter Stieg Larssons bok. Tanken var då att även se de två efterföljande filmerna i triologin. Så klart. Den andra Flickan som lekte med elden, har gått hela hösten så vi har haft god tid på oss. Men vad hjälper det? Vi har fortfarande inte kommit iväg. Och idag har trean, Luftslottet som Sprängdes premiär. Typiskt, vi missade tvåan. Det är inte utan att man blir lite sur på sig själv, när man inte får till en så enkel sak som att gå på bio. Nå väl, vi får väl vänta tills den kommer ut på DVD, och titta på den här hemma i soffan. Som vi brukar göra.
Lutfisk
november 26, 2009 vid 12:13 e m (Mat)
Det där med julmat är något de flesta tycker och tänker något om. Det kan handla om att älska julmat i allmännhet. Eller att vissa favoriträtter måste finnas på julbordet för att det ska bli en riktig jul. Eller så gillar man inte julmat överhuvudtaget, eller lagar alternativ julmat, exempelvis vegetarisk. Min egen relation till det så traditionella julbordet har inte varit så stark tidigare. Som barn var det väl köttbullar och prinskorv som hamnade på tallriken. Senare i livet har skinkan blivit något jag sett fram emot att få avnjuta. Speciellt när den är nytillagad och fortfarande varm, kvällen innan julafton. I min familj envisas man med att efter avslutat julbord, kaffedrickande, och uppackade julklappar, åter sätta sig till bords för att äta lutfisk. Tidigare har jag inte riktigt förstått varför vi ska äta igen, vi är ju inte direkt hungriga, det vore ju synd att säga. Och sedan lutfisken, ingen höjdare direkt, den smakar nästan ingenting. Under senare år har dock min yngre bror, som inspirerats av de fina restaurangerna i Stockholm, kommit att utveckla själva anrättningen. Idag serveras lutfisken med kokt potatis, knaperstekt bacon, senapssås med egenhändigt mald senap (just senapsåsen har alltid funnits med, den är en tradition från våra skånska rötter), gröna små ärter och ett fylligt rött vin att dricka till. Jättegott! Min absoluta favorit bland julens rätter. Jag ser alltid till att spara ett rejält hörn i magen under julaftonsätandet, för att kunna njuta av den goda lutfisken frammåt kvällstimmarna. Ett bra sätt att runda av en matfylld dag.
Julpynt
november 25, 2009 vid 11:09 f m (Hemma hos)
Skrev förra året ett inlägg, om hur mycket jag såg fram emot att få sätta igång med att julpynta huset. Hur roligt jag tyckte det skulle bli att få köpa hem de väldoftande hyacinterna, och de söta tarzetterna, för att inte tala om de ståtliga amarylisarna. Och jag kunde verkligen känna hur pepparkakornas aromer och glöggens rika kryddning blandade sig i munnen, när jag tänkte på det. Man skulle kunna säga att jag riktigt frossade i en sorts mental julförberedelse. Det hela låter lite överdrivet kan jag tycka så här i efterhand. Och när det så äntligen var dags att ta fram grannlåten för att mysa till det riktigt, ja då var julpyntssuget borta. Det hade gått över. Det var överstökat, redan gjort. Jag köpte mina blommor och plockade fram pyntgrejerna, men den där myskänslan hade liksom försvunnit. I år däremot har jag inte hunnit tänka så mycket på den stundande julen. Helt plötsligt står jag inför faktum att det är första advent nästa helg. Lite av överraskningseffekt skulle man kunna säga. Nu blir det att snabba sig på istället. Så olika det kan vara. Får se vilket som är bäst, när det kommer till att få den rätta julkänslan att infinna sig. Lång mental förberedelse eller, överraskningseffekt. Ska börja julgreja nu, så vi får väl se hur det går. Kan väl inte bli sämre änn förra året iallafall kan man ju tycka. Det gäller att hålla tankarna i styr så de inte skenar iväg och förstör allting.
Hemma igen
november 23, 2009 vid 12:04 e m (Hemma hos)
Har nyligen kommit hem efter ett 24-timmarspass i tjänst. Det är alltid samma härliga känsla att ha gjort sina timmar, och att vara hemma igen. I hallen möts jag av doften av nybryggt kaffe och en nyduschad make som är på väg till brevlådan för att hämta tidningen. Katten Isa tar emot med sitt hesa jamande, och kärvänligt strykande mot vaderna. Frukost och morgontidning är alltid bäst efter ett nattpass, och att sedan ha en ledig dag framför mig, det inger den där sköna känslan av frihet. Just idag hade jag tänkt åka in till staden för att uträtta ett födelsedagsrelaterat ärende. Får sällskap av sonen. Har sedan ett arbetsrelaterat möte att delta i under eftermiddagen. Det blir nog en bra dag idag.
Gävleväder
november 22, 2009 vid 1:32 f m (Hemma hos)
Fick mail från vår kinesiska vän häromdagen. Har tidigare skrivit om den unge kinesen, som bodde i vårt blommiga gästrum en vecka i januari i år. Har sedan dess haft en sporadisk maiIkontakt från Bejing. Under de veckor ungdomarna från Bejing besökte Gävle, hade vi runt tio grader minus, samt mängder av snö som yrde omkring och lade sig som ett vitt täcke över vår del av världen. Just vädret verkar ha gjort stort intryck på den unge mannen. Ibland faller det snö från en gråmulen himmel även i Bejing, och då går tankarna till det kalla och vintriga Gävle. ”Nu har vi Gävleväder i Bejing, och det är så vackert”. ”Otur med vädret” sa vi, och tyckte synd om den lilla stackarn som huttrade i sina lite för tunna ytterkläder. Att det skulle kunna uppfattas som spännande och exotiskt, fanns inte riktigt med i vår tankevärld. Hur som helst, det är alltid lika roligt när Bejingmailen dimper ner i inkorgen. Med eller utan väderrapporter.
Grattis i efterskott
november 21, 2009 vid 12:15 f m (Hemma hos)
Har jag sagt till mig själv idag. Igår var det min namnsdag, jag heter nämligen Elisabet som andra namn. Det var ingen annan heller som kom ihåg det. Inte ens min mamma, som också heter Elisabet som andra namn. Jag kom följdaktligen inte ihåg hennes namnsdag heller. Vi är inte så bra på att komma ihåg namnsdagar i familjen. Det är sådant man får överleva helt enkelt. Vi satsar på födelsedagarna istället. Vi har en födelsedag att fira nästa vecka. Det är maken som fyller år och som ska föräras med kaffe på sängen och present. Nå väl. För att säga något om morgondagen, så sägs det att det ska bli sol. Låter som läge för en höstpromenad.
Isa och Lyra
november 17, 2009 vid 1:27 f m (Katter)
Har gnällt så mycket på mina katter här på bloggen, så jag känner att jag måste gottgöra det hela en smula. Trots deras tidiga frukostvanor är de ju samtidigt världens gosigaste katter. Isa, 13-åringen med den hjärtslitande bakgrunden, se tidigare inlägg, är en mycket trevlig liten kattdam. Hon besitter en stor portion socialkompeten, och ser som sin uppgift att ta hand om familjens gäster. Som den mest självklara sak i världen klämmer hon sig ner mellan gästerna i kökssoffan, och spinner fint när de gästande händerna smeker pälsen. Men inte för länge. När Isa tycker att det räcker, får den intet ont anande gästen ett litet lätt bett i handen. Isa blev ofrivilligt styvmor till det lilla svart/vita yrvädret Lyra, för 6 år sedan. Isa har tagit sin uppgift på beundransvärt allvar, och fostrat den lilla med kärleksfull och samtidigt fast hand. Nu när hon börjar bli lite till åren gillar hon mest att ta det lite lugnt. Äta och sova för att var kortfattad. Men det där har jag också skrivit tidigare om på bloggen. Den yngre av de två kattdamerna, Lyra är av en mer aktiv natur. Hon gillar att vara utonhus, och har ständig uppsyn på reviret och gör vad hon kan för att hålla ovälkommna grannar borta. Varje gång Isa, liggandes innomhus i sängvärmen, hör Lyra skrika för att köra iväg grannkatter, kommer hon till undsättning. Snabbt är hon på benen och utan tvekan springer hon fram till ytterdörren för att hjälpa till med revirhanteringen. En klippa att lita på i alla väder. Lyra är inte lika socialt begåvad som Isa. Hon anser att den bästa plats att vara på när huset får gäster. är under sängen i gästrummet. För att inte tala om när någon spelar piano, då tar hon till flykten utomhus eller under just sängen i gästrummet. Det är ingen som förstår denna skräck för pianospel som Lyra tycks besitta. Men desto trevligare är hon när hon blivit bekant med människor som kommer ofta. Den Lyra litar på och ser som en vän, den får en spinnande katt i knät. Lyra är dessutom en formidabel jägare som fångar och äter det hon kommer över. Utanför huset hittar man allt från små söta skogsmöss, till rester av fåglar, och huggormsungar. Denna sida av Lyra är jag inte så förtjust i. Katter skulle vara så mycket trevligare att ha att göra med, om de inte envisades med att upprätthålla sin vilddjursinstingt. Nå väl, med eller utan vilddjursinstingt är Isa och Lyra husets små älsklingar som det daltas och fjantas med utan motsvarighet. Att vara kattägare ger livet ytterligare en dimension av lycka, och som sagt tidiga frukostvanor.
Intensivpass
november 17, 2009 vid 1:02 f m (Hemma hos)
Åter en ny vecka efter en intensiv men på alla sätt trevlig helg. Fredagens glädjerika och inspirarande Brobergföreställning, avlöstes av cullinarisk gåsmiddag med bröder och andra vänner under lördagkvällen. Många glas att sedan diska under söndagseftermiddagen innan avfärd hem igen.
Veckan som gått
november 13, 2009 vid 9:52 f m (Hemma hos)
Ja, då har ännu en vecka passerat, i detta outgrundliga så kallade livet. Har endast förvärvsarbetat två av veckans sju dagar, men arbetade desto mer intensivt istället. Sedan har tiden till stor del gått åt till skjutsande av familjemedlemmar, till olika destinationer. Bilverkstaden, makens jobb, sonen till tandläkaren o.s.v. Den lätta förkylningen som tjuvat åt sig all den energi jag lyckats uppbringa, har till min stora gjädje börjat ge med sig så här mot veckans slut. Nu är det alltså fredag igen, och dagen som ligger framför mig, är av det mer angenäma slaget. Ska under förmiddagen träffa min gode vän och kollega för lunch och prat. Därefter hem för att hinna prata lite med familjens herrar också, innan de beger sig till huvudstaden för att gå på konsert. Placebo spelar på Globenannexet ikväll. Själv ska jag på annat evenemang ikväll. Robert Broberg uppträder på stadens teater, och vi är några gamla vänner som har biljetter och som ska lyssna och låta oss inspireras. Därefter hoppas jag hinna hem i tid för att se Broarna i Madison County på TV. Riktigt bra fredagsupplägg, eller hur!?
