Som barn växte jag upp i ett kedjehus med adress Aspdungevägen. Gatunamnet kom sig av att det växte just aspar på platsen. Ljudet av darrande asplöv är ett av mina starkaste minnen från uppväxttiden. Speciellt under varma sommarnätter, då fönstret stod öppet och rummet fylldes av ljudet från trädens eviga rörelse i vinden. Kan än i dag stanna upp och lyssna när jag hör darrande löv från aspar.
På senare år har ljudet av sommar, kommit att ersättas av doften av sommar. Det växer tyvärr inga aspar utanför mitt nuvarande sovrummsfönster, men däremot en libbsticka. Jag fick den som ett litet jordskott av en god vän för cirka tjugo år sedan. Libbstickan planterades i blomrabatten och den växer sig stor och ståtlig varje sommar och sprider en ljuvlig örtdoft, som letar sig in genom sovrumsfönstret. Speciellt när luftfuktigheten är hög, då doftar den som mest intensivt. Sommar genom örats sinne, är blott ett minne. Nu sprider vinden örtstofft som sommardoft.
