Daughter of Sapfo

Personalfest i kväll. Pesronalfesterna på det företag där jag är anställd, brukar innebära någon form av fysisk aktivitet, med praktisk klädsel som konsekvens. Lite småtrist för den personlige assistenten som är praktiskt klädd i sitt dagliga arbete. I år däremot bjuder företaget på middag på krogen, med Stand up comedi som underhållning. Låter lovande eller hur!? Slipper praktisk klädsel i år alltså. Får göra så gott jag kan, vad det gäller styling för en kväll på krogen. Är inte ute i svängen så ofta. Först ”förfest” med ett glas vin hemma hos en av kollegorna.

Har tidigare skrivit om Hasse som kör taxi och som alltid pratar om sig själv och sin egen förträfflighet. En annan taxichaufför som också är bra på att prata är Anita som vi kan kalla henne. Anita är också alltid glad och mycket villig att dela med sig av sitt liv till den som vill höra på. De senaste gångerna jag åkt med henne har hon bara pratat om matlagning. Hon har tydligen kommit på att man kan laga annat än falukorv eller köttfärssås till pasta. Nu håller Anita som bäst på med att experimentera med nya rätter som passar till just pasta. Ni kan bara ana hur hon piffar till det med både fläskfilé, kyckling och lax i sina anrättningar, som sedan smaksätts med antingen en thailändsk touch, kantareller från skogen eller något annat spännande hon hittat på. Och allt är som ni förstår VANSINNIGT GOTT!!! Ja, det låter kul eller hur? Annat hon gärna pratar om är semesterresor, både sådana hon upplevt och sådana hon planerar eller önskar uppleva någon gång. Även detta, ett ämnesområde som lockar fram utrop som ÅHH SÅ VANSINNIGT UNDERBART!!! Och så vidare. Anita delger även sina medpassagerare små smakprov på hur den egena familjen har det. Dottern som bor i USA, sonens matvanor, särbon som bor någonstans i ett hus på landet (själv bor hon i lägenehet i stan) och hans barn och barnbarn och mycket annat smått och gott. Ett specialintresse är förövrigt ishocky, ett outtömligt ämne för den som är engagerad. Och som den goda passagerare jag är lyssnar jag uppmärksamt och kan komma med något litet tips på pastarätter, eller hålla med om hur bra eller dåligt Brynäs spelade i helgen och så vidare. Det går liksom inte att komma undan hennes entusiasm och livsglädje. Vad skulle livet vara utan dessa taxichaufförer?!

I mitt arbete åker jag taxi nästan varje dag. Och taxichaufförer är som alla andra människor, olika till utseende och temperament. Somliga säger inte mer än nödvändigt medan andra pratar desto mer. En av den mer pratsamma sorten är en man i övre medelålder, vi kan kalla honom Hasse, som har en förmåga att ideligen framhäva sin egen förträfflighet.  Hasse är alltid trevlig men oavsett vilket samtalsämne som än avhandlas, lyckas han alltid på något sätt flika in hur duktig han är på både det ena och det andra. Det har handlat om hur han varit nära att bli nerslagen av två okända killar på torget en sen lördagkväll, en situation han listigt lyckats avvärja genom att låta killarna få smaka sin egen medicin. En annan gång handlade det om en golfrunda tillsammans med hustruns chef. Den skrytsamma chefen fick också sig en läxa då Hasse som aldrig tidigare spelat annat än minigolf, var den som tog hem spelet och avgick som segrare. Hasse har också berättat om hur han lärt dottern köra bil så bra, att hon under uppkörningen fått stort beröm över sin bilkörning. Som passagerare har jag även fått höra hur duktig han är på att para i hop människor till lyckliga samboförhållanden, författa sångtexter till den amatörteatergrupp han ingår i, samt imponera på mågen över vilken skickliglig traktorförare han är, bara för att ge några exempel. Och under dagens taxiresa slog Hasse till igen.  Vi passerade en tjej i ett gathörn som var ute på morgonpromenad med sina stavar. Hasse fällde då en komentar över att hon använde sina stavar på ett felaktigt sätt.  Själv hade han i samband med att han drabbats av en infarkt för ett antal år sedan, fått lära sig av doktorn på rehab hur man ska använda stavarna för att tillgodogöra sig träningen på rätt sätt. Självklart berättade han även hur han under denna vistelse, brukade promenera en 5 kilometersslinga varje dag. De övriga patienterna hade nöjt sig med att promenera 2 kilometer om dagen. Det är inte svårt att räkna ut att Hasse naturligtvis var den, som trots sin mer än dubbelt så långa promenadsträcka var den som snabbast avverkade sina kilomertrar. Vilken kille va? Jag ser med spänning fram emot att få höra vad  han har att berätta nästa gång.