Daughter of Sapfo

Efter de nattliga kattbestyren, se tidigare inlägg, och efter en välbehövlig sovmorgon, smakade det gott med frukost i lugn och ro. Har varit trött under veckan och mer eller mindre försovit mig varje morgon, så det där med frukost och morgontidning har helt gått bort för min del. Det har istället blivit att kasta i sig något snabbt när jag kommit till jobbet. Nå väl, har nu en ledig lördag framför mig och tittar jag ut kan jag se att det är en fin höstdag därute. Nattens regn har lämnat tunga droppar i träd och buskar, och rönnbären lyser vackert röda i den höstfärgade trädgården. Har en känsla av att det blir utejobb idag. Skulle behöva riva den gamla komposten som börjat falla sönder av sin egen tyngd. Efter snart tjugo år i myllan har bräderna ruttnat och vill nu återgå till det naturliga kretsloppet och bli till jord. De nyinköpta kompostgallren står i boden och väntar på att få träda i tjänst, så det är bara själva utförandet, händernas arbete kvar skulle man kunna säga. Till att börja med har jag satt igång ugnen för att baka en äppelkaka så här i höstetid. Man måste ju fika också när man jobbar ute. Bara det finns ägg hemma nu, så att inte ungdommarna gjort pannkaka av alla som fanns i kylen.

Har just sagt god natt till grannarna som gått hem till sig, och sitter nu nersjunken i soffan en stund med den sista slatten vin i glaset. Det här är en av mina favoritstunder. Efter en trevlig kväll med vänner, och med ett uppröjt kök, är det skönt att bara slå sig ner en stund för att samla ihop sig lite innan sängdags. Det är bara det att man plötsligt blir så himla trött, och så blir det så himla jobbigt att resa sig upp ur soffan. För att inte tala om tanken på att ta sig ut i badrummet, för tvätta bort smink och tandborstning. Det är nog dags nu innan jag somnar här i soffan.

Äntligen, ledig helg. Känns som att jag har jobbat dygent runt de senaste tre veckorna. Det har jag visserligen inte, men det har varit lite körigt och det kombinerat med en lättare förkylning som jag envist förtränger,  är jag nu ganska trött. Ser fram emot att vara ledig idag, för att i lugn och ro röja lite och handla hem mat inför helgen. Har bjudit hem grannarna i morgonkväll, så det kanske blir lite Halloweenpynt också, vem vet? Är inte så förtjust i den här importerade, amerikanska högtiden egentligen. Men nu när den tycks vara här för att stanna, kan man väl göra sig till lite när det kommer gäster i allafall. En liten pumpa eller så kanske det blir.

Efter kvällens stundande träningspass tillsammans med den gode vännen och kollegan, och i kväll kör vi hårt, är det åter helg. Och helg betyder ofta TV-kväll. Tänkte tipsa om ett program som SVT2 sänder ikväll 20.00. K special som kommer att handla om den franska skådespelerskan Juliette Binoche. Binoche som bl.a. spelat i filmer som De älskande på pont -neuf och Den engelska pationten, är en av mina favoritskådespelerskor, så det blir ett givet TV val för min egen del.

Två lediga dagar framför mig. Eller en och en halv för att vara mer exakt.  Vad hittar man på att göra? Det är inte riktigt så att jag har svårt att hitta på något att gör, nej det är snarare så att jag inte vet vad jag ska välja, av allt som behöver göras. Städa huset, eller röja i gagaret, eller gräva i rabatter i trädgården, eller något annat som väntar på mina händer. Får nog börja med kaffe för att ta ett väl genomtänkt beslut.

Nej, jag har inte börjat ägna mig åt flugbindning som hobby. Bara nästan. Nu när symaskinen fungerar igen, har jag fått ett jobb av maken, att sy en fluga. En fluga att ha runt skjortkragen alltså, och inte en sådan som flyger omkring under sommaren. Åren går och saker och ting förändras. Te.x. kragmåttet, konstigt nog. De gamla flugorna passar inte längre. Hur som helst, nu kommer han bli utrustad med en ny, röd skottsrutig fluga. Riktigt snygg kommer han att bli.

Man ska nog inte vara så snabb med att räkna ut sin gamla Husqvarna, som jag var härom dagen. Det är inte utan att jag skäms en smula över att jag gjorde processen kort, och dödförklarade den trogna vapendragaren så brutalt. Vad som hände var att jag gjorde ett försök till återupplivning av den insomnade trotjänaren? Skruvade lite, plockade bort en del damm och till min stora förvåning började den långsamt och darrigt, åter föra nålen upp och ner och mata fram stygn på tygstycket. Kändes en aning pinsamt att konstatera att den faktiskt fungerade igen. Och jag som börjat tänka på att köpa en ny. Det är bara att konstatera att jag hade fel och att man inte skiljs så lätt från en gammal vän. Kommer nog få anledning att återkomma i detta symaskinsärende.

Min gamla vapendragare och trotjänare har gett upp. Min symaskin som följt mig i hela mitt vuxna liv, har slutat sy. Husqvarna SLE 6570, inköpt någon gång i början av 1980-talet, bättre begagnad, vinröd, har varit en riktig vän. Den har sytt raksöm och zickzack utan att tveka. Den har tuggat sig igenom tjocka jeanstyger utan problem, och den har med stor entusiasm gjort fina knapphål med täta, små stygn i tunna skira tyger. Nya modeller och ny teknik har gjort entre på symaskinsmarknaden, men min gamla Husqvarna har fortsatt att sy perfekt genom åren. Dock har den gamla kompisen under senare år börjat bli lite hängig. Har tänkt att den behöver lämnas in på service,  för att få maskineriet att  fungera som det ska igen. Men det har liksom inte blivit av. Symaskinens hälsa har därmed försämrats allt mer, och står nu där på sybordet utan förmåga att sy ett enda stygn längre. Vad kan man säga, har jag varit en dålig symaskinsägare? Ja, jag får nog ta på mig det ansvaret. Men vad gör jag nu, ska jag lämna in den på den där tänkta servicen, för att ge den en ny chans, eller är det helt enkelt dags att köpa en ny symakin? Med tanke på att maskinen har hängt med i snart 30 år, är tanken på ett nyinköp inte helt främmande. Det är nog tid för att släppa in 2000-talet i syrummet, tror jag. Efter lång och trogen tjänst får nog Husqvarna SLE 6570 vila i garderoben. Tack för alla år av raka fina sömmar på vackra tyger. Lycka till på resan till symaskinshimmlen och vila i frid.

Hemma igen efter tre intensiva utbildningsdagar. Som nybakad mentor är huvudet sprängfyllt av all information, alla intryck och den tankeprocess som nu kommit igång. Roligt så klart och spännande att gå in i en ny fas i arbetslivet. Men hemma igen alltså i den vanliga vardagen, med de eviga frågorna om vad man ska äta till middag och sådant. Och en helg i tjänst igen. Ett nytt 24-timmarspass stundar. Förstår att det låter konstigt för den som inte arbetar som personlig assistent, att arbeta så många timmar i sträck, men tiden brukar flyta på ganska snabbt när man väl är på plats. Det brukar inte vara några problem. Dags att packa ihop lite grejer igen alltså, för att vara borta från hemmet ytterligare ett dygn. Ha en bra helg alla.

Avslutade arbetsveckan med ett träningspass tillsammans med min gode vän /kollega / fredagsträningspartner. Det gick ganska bra trots utdraget sommaruppehåll. Köpte med kinamat under hemvägen. Smakade gott efter den fysiska aktiviteten. Fredagkvällen övergick till soffläge, där ett gamalt, inspelat, ännu osett avsnitt av ”Morden i Midsummer” plockades fram ur den inspelningsbara DVD:n. Vaknade till vid tolvtiden för att upptäcka att både maken och jag somnat ganska omgående, och missat hela filmen. Ja, så kan det gå när det är fredagskväll. Nu är det lördagförmiddag och jag blev som vanligt väckt vid halvåtta, av en hungrig och påstridig katt som krävde frukost. Ganska fint väder, så det kan nog bli en utedag med trädgårdsarbete i dag. Nu börjar även maken röra på sig. Dags att komma igång. Men först lite mer kaffe.