Daughter of Sapfo

Det där med blommor och växter, är ett ämnesområde jag haft ett stort intresse för under tidigare perioder i livet. Idag är det inte lika aktivt skulle man kunna säga. Trädgården ser inte ut som den skulle kunna göra. Och det är inte så att det saknas idér om hur den skulle kunna arangeras, nej inte alls. Det handlar mer om att det inte blir gjort bara. Handens arbete, åter igen. Samma sak gäller krukväxterna innomhus. Ska man ha växter som trivs bör man planrera om dem någongång ibland. Jag har en doftranka som jag fick i födelsedagspresent av mina dåvarande arbetskamrater, när jag fyllde 21 år. Den som läser min blogg vet hur mycket jag fyllde i år, och kan snabbt räkna ut att blomman har 28 år på nacken. Doftrankan är en ganska tålig och lättskött växt, så det har inte varit några problem att få det att äverleva. Men även en doftranka vill bli omplanterad med ny jord ibland, för att må bra. Och det är där skon klämmer. Det var flera år sedan detta blev gjort, så nu gulnar bladen och faller av ett efter ett. Det finns ingen näring kvar i jorden, så blomman håller på att dö. Nu gäller det att agera snabbt, innan ett värsta scenareo uppstår, d.v.s. en naken stjälk som slingrar sig runt den ståtliga ståltrådsbågen i krukan. Egentligen ska man väl vänta med omplanetring till januari, när växten vilat färdigt, men här känns det som ett nödläge. Rädda det som räddas kan, jag köper jord idag.

Skrev förra året ett inlägg, om hur mycket jag såg fram emot att få sätta igång med att julpynta huset. Hur roligt jag tyckte det skulle bli att få köpa hem de väldoftande hyacinterna, och de söta tarzetterna, för att inte tala om de ståtliga amarylisarna. Och jag kunde verkligen känna hur pepparkakornas aromer och glöggens rika kryddning blandade sig i munnen, när jag tänkte på det. Man skulle kunna säga att jag riktigt frossade i en sorts mental julförberedelse.  Det hela låter lite överdrivet kan jag tycka så här i efterhand. Och när det så äntligen var dags att ta fram grannlåten för att mysa till det riktigt, ja då var julpyntssuget borta. Det hade gått över. Det var överstökat, redan gjort. Jag köpte mina blommor och plockade fram pyntgrejerna, men den där myskänslan hade liksom försvunnit. I år däremot har jag inte hunnit tänka så mycket på den stundande julen. Helt plötsligt står jag inför faktum att det är första advent nästa helg. Lite av överraskningseffekt skulle man kunna säga. Nu blir det att snabba sig på istället. Så olika det kan vara. Får se vilket som är bäst, när det kommer till att få den rätta julkänslan att infinna sig. Lång mental förberedelse eller, överraskningseffekt. Ska börja julgreja nu, så vi får väl se hur det går. Kan väl inte bli sämre änn förra året iallafall kan man ju tycka. Det gäller att hålla tankarna i styr så de inte skenar iväg och förstör allting.

Har nyligen kommit hem efter ett 24-timmarspass i tjänst. Det är alltid samma härliga känsla att ha gjort sina timmar, och att vara hemma igen. I hallen möts jag av doften av nybryggt kaffe och en nyduschad make som är på väg till brevlådan för att hämta tidningen. Katten Isa tar emot med sitt hesa jamande, och kärvänligt strykande mot vaderna. Frukost och morgontidning är alltid bäst efter ett nattpass, och att sedan ha en ledig dag framför mig, det  inger den där sköna känslan av frihet. Just idag hade jag tänkt åka in till staden för att uträtta ett födelsedagsrelaterat ärende. Får sällskap av sonen. Har sedan ett arbetsrelaterat möte att delta i under eftermiddagen. Det blir nog en bra dag idag.

Fick mail från vår kinesiska vän häromdagen. Har tidigare skrivit om den unge kinesen, som bodde i vårt blommiga gästrum en vecka i januari i år. Har sedan dess haft en sporadisk maiIkontakt från Bejing. Under de veckor ungdomarna från Bejing besökte Gävle, hade vi runt tio grader minus, samt mängder av snö som yrde omkring och lade sig som ett vitt täcke över vår del av världen. Just vädret verkar ha gjort stort intryck på den unge mannen. Ibland faller det snö från en gråmulen himmel även i Bejing, och då går tankarna till det kalla och vintriga Gävle. ”Nu har vi Gävleväder i Bejing, och det är så vackert”.  ”Otur med vädret” sa vi, och tyckte synd om den lilla stackarn som huttrade i sina lite för tunna ytterkläder. Att det skulle kunna uppfattas som spännande och exotiskt, fanns inte riktigt med i vår tankevärld. Hur som helst, det är alltid lika roligt när Bejingmailen dimper ner i inkorgen. Med eller utan väderrapporter.

Har jag sagt till mig själv idag. Igår var det min namnsdag, jag heter nämligen Elisabet som andra namn. Det var ingen annan heller som kom ihåg det. Inte ens min mamma, som också heter Elisabet som andra namn. Jag kom följdaktligen inte ihåg hennes namnsdag heller. Vi är inte så bra på att komma ihåg namnsdagar i familjen. Det är sådant man får överleva helt enkelt. Vi satsar på födelsedagarna istället. Vi har en födelsedag att fira nästa vecka. Det är maken som fyller år och som ska föräras med kaffe på sängen och present. Nå väl. För att säga något om morgondagen, så sägs det att det ska bli sol. Låter som läge för en höstpromenad.

Åter en ny vecka efter en intensiv men på alla sätt trevlig helg. Fredagens glädjerika och inspirarande Brobergföreställning, avlöstes av cullinarisk gåsmiddag med bröder och andra vänner under lördagkvällen. Många glas att sedan diska under söndagseftermiddagen innan avfärd hem igen.

Ja, då har ännu en vecka passerat, i detta outgrundliga så kallade livet. Har endast förvärvsarbetat två av veckans sju dagar, men arbetade desto mer intensivt istället. Sedan har tiden till stor del gått åt till skjutsande av familjemedlemmar, till olika destinationer. Bilverkstaden, makens jobb, sonen till tandläkaren o.s.v. Den lätta förkylningen som tjuvat åt sig all den energi jag lyckats uppbringa, har till min stora gjädje börjat ge med sig så här mot veckans slut. Nu är det alltså fredag igen, och dagen som ligger framför mig, är av det mer angenäma slaget. Ska under förmiddagen träffa min gode vän och kollega för lunch och prat. Därefter hem för att hinna prata lite med familjens herrar också, innan de beger sig till huvudstaden för att gå på konsert. Placebo spelar på Globenannexet ikväll. Själv ska jag på annat evenemang ikväll. Robert Broberg uppträder på stadens teater, och vi är några gamla vänner som har biljetter och som ska lyssna och låta oss inspireras. Därefter hoppas jag hinna hem i tid för att se Broarna i Madison County på TV. Riktigt bra fredagsupplägg, eller hur!?

Efter de nattliga kattbestyren, se tidigare inlägg, och efter en välbehövlig sovmorgon, smakade det gott med frukost i lugn och ro. Har varit trött under veckan och mer eller mindre försovit mig varje morgon, så det där med frukost och morgontidning har helt gått bort för min del. Det har istället blivit att kasta i sig något snabbt när jag kommit till jobbet. Nå väl, har nu en ledig lördag framför mig och tittar jag ut kan jag se att det är en fin höstdag därute. Nattens regn har lämnat tunga droppar i träd och buskar, och rönnbären lyser vackert röda i den höstfärgade trädgården. Har en känsla av att det blir utejobb idag. Skulle behöva riva den gamla komposten som börjat falla sönder av sin egen tyngd. Efter snart tjugo år i myllan har bräderna ruttnat och vill nu återgå till det naturliga kretsloppet och bli till jord. De nyinköpta kompostgallren står i boden och väntar på att få träda i tjänst, så det är bara själva utförandet, händernas arbete kvar skulle man kunna säga. Till att börja med har jag satt igång ugnen för att baka en äppelkaka så här i höstetid. Man måste ju fika också när man jobbar ute. Bara det finns ägg hemma nu, så att inte ungdommarna gjort pannkaka av alla som fanns i kylen.

Har just sagt god natt till grannarna som gått hem till sig, och sitter nu nersjunken i soffan en stund med den sista slatten vin i glaset. Det här är en av mina favoritstunder. Efter en trevlig kväll med vänner, och med ett uppröjt kök, är det skönt att bara slå sig ner en stund för att samla ihop sig lite innan sängdags. Det är bara det att man plötsligt blir så himla trött, och så blir det så himla jobbigt att resa sig upp ur soffan. För att inte tala om tanken på att ta sig ut i badrummet, för tvätta bort smink och tandborstning. Det är nog dags nu innan jag somnar här i soffan.

Äntligen, ledig helg. Känns som att jag har jobbat dygent runt de senaste tre veckorna. Det har jag visserligen inte, men det har varit lite körigt och det kombinerat med en lättare förkylning som jag envist förtränger,  är jag nu ganska trött. Ser fram emot att vara ledig idag, för att i lugn och ro röja lite och handla hem mat inför helgen. Har bjudit hem grannarna i morgonkväll, så det kanske blir lite Halloweenpynt också, vem vet? Är inte så förtjust i den här importerade, amerikanska högtiden egentligen. Men nu när den tycks vara här för att stanna, kan man väl göra sig till lite när det kommer gäster i allafall. En liten pumpa eller så kanske det blir.