Nej riktigt så illa är det inte. Jag hatar inte ABBA, men jag kan inte för mitt liv förstå denna senkommna ABBA -hysteri som breder ut sig över landet eller rent av världen. Jag växte upp under 70-talet och borde därmed tillhöra den ABBA-älskande skaran. Men nej, så är icke fallet. Mitt bestående minne från den tiden är att ABBA var ett band som hade sina fans bland småtjejer. Detta dock sett ur svenskt perspektiv. Själv tillhörde jag en något äldre åldersgrupp, någonstans mellan 15-20 kanske och tyckte att ABBA var genomtöntiga i sina fula kläder. Bortsett från att det var roligt att de vann med Waterloo i Brighton -74. I dag är det nästan som att svära i kyrkan när man säger att man inte gillar ABBA. ”Men har du inte sett Mamma Mia som är så bra?” kan människor utbrista när jag avslöjar denna svårsmälta sanning. Nej, jag har inte sett Mamma Mia och jag tänker inte se den heller. Jag är helt enkelt inte intresserad av ABBA. Punkt slut. Det är inte så lätt att få förståelse för detta ointresse, så därför känns det skönt att få lätta sitt ”ickeabbaälskande” hjärta så har offentligt.
