Som jag tidigare nämnt har jag en vurm för det tyska språket. Det är lite hårt och kantigt, men på samma gång mjukt. Och det låter kraftfullt , men lite lustigt också med sin omvända meningsbyggnad. Men det jag gillar allra mest är tyska namn. Under den vårliga resan till Berlin, fick jag tillfälle att smaka på vad staden har att erbjuda. Vad sägs om stadsdelar med namn som ”Kreutzberg”, ”Kurfurstendamm”, och ”Prenzlauerberg”. Eller ”Tiergarten”, parken som en gång var kunglig jaktmark, där annan typ av jakt bedrivs i dag. Eller ”Bahnhof Zoo”, tunnelbanestationen som blev film. Eller ”Alexanderplatz”, med litteraturhistoriska anor, eller ”Bleibstrasse” där man kan äta världens godaste pizza på resturang ”Alibaba”, eller ”Brandenburger Tor” där turisterna trängs. Eller…ja det tar aldrig slut. Somliga namn är lena som sammet, medans andra nästan hoppar ut ur munnen. Det spritter till på tungan och ut flyger de. Bara ett till ”Universität der Kunste”. Eller ”Fasanenstrasse”, eller……..
