Följde en god väns tips att fylla i en sådan där rolig lista.

Svara på frågorna utifrån titlar som finns i din bokhylla.

Är du en man eller kvinna?

Madame Bovary (Gustave Flaubert)

Beskriv dig själv

En god människa (Nick Nornby)

Vad betyder livet för dig?

Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat (Lennart Hagerfors)

Hur mår du?

Det går an (Carl Johan Love Almqvist)

Beskriv din nuvarande bostadsort

I boulevardens skugga (Stig Larsson)

Vart skulle du vilja resa?

Resan till paradiset (Olle Hhammarlund)

Beskriv din bäste vän

Bad boy (Knut Faldbakken)

Vilken är din favoritfärg?

Gröna visboken

Hurdant är vädret just nu?

Fröken Smillas känsla för snö (Peter Hoeg)

Vilken är den bästa tiden på dygnet?

Innan du somnar (Linn Ullman)

Om ditt liv skulle vara ett TV-program, vad skulle det vara?

Hundstunden (Kristina Lugn)

Beskriv ditt parförhållande

Kris (Karin Boye)

Vad är du rädd för?

Odjuret (Roslund Hellström)

Ett ord för dagen?

Att välja glädje (Kay Pollak)

Vilket råd skulle du ge?

Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad (Linda Skugge)

Hur skulle du vilja dö?

I muntra damers sällskap (Alaxander Mc Call Smith)

…jag gör det inte. Jag tänker inte vaccinera mig. Inte idag iallafall. Det är mitt halvrisiga hälsoläge som berett väg för beslutet.Är det ovisst om vilka biverkningar svininfluensavaccineringen kan ge, gör ett redan befintligt förkylningsvirus inte saken bättre. Ska ju på fest i helgen, så det kanske är bäst att ligga lite lågt med det där med injeserandet så länge. Man vill ju vara på topp när det gäller. Dåligt argument? Kanske det. Jag avvaktar till nästa tillfälle iallafall.

Vad ska man säga om det här med svininfluensan egentligen? Är den en allvarlig smittspridning eller bara en stor media hype? Ska man vaccinera sig eller inte?  Tycker det är svårt, hur ska man göra? Pendlar mellan ”ska det vara nödvändigt?” och ”äh, jag gör det så slipper jag tänka mer på saken!” Har möjlighet att göra det imorgon eller vid ett tillfälle i december. Känns en smula uppskruvat det hela. Man kan undra var fågelinfluensan tog vägen egentligen. Den var ju också ett livsfarligt hot mot människor i hela världen.  Och det är väl ingen som tänker på den mer. Den bara försvann, glömd och ej saknad. Så vad ska man ska tro och tycka om denna nya influensa som nu skrämmer upp mänskligheten? Människor avlider väl av influensa varje vinter, utan att det görs till hett mediastoff för det?  Det är inte lätt det här med svininfluensan. Jag vet fortfarande hur jag ska göra. Får försöka sova på saken. Kanske morgondagen bär på övertygelse och visshet. Imorgon bestämmer jag mig!

Om någon skulle ha missat det, så är det idag tjugo år sedan muren öppnades mellan Öst och Västberlin. Tidigare har mitt intresse för just Berlinmuren varit ringa, för att inte säga helt obefintligt. Men efter resan till Berlin i våras, har detta med muren och öst-och väst helt plötsligt blivit något högintressant och spännande. Vägen från Siegessäule längs 17 juni strasse, genom Brandenburger Tor, och sedan fortsättningsvis längs Unter den Linden, är ett av Berlins finaste promenadstråk. Det är svårt att föreställa sig hur området under de 28 år Berlin var en delad stad, var en krigszon med betongmurar, taggtråd och beväpnade vakter. Och tänk sedan hur människor tvingades leva på varsin sida av en mur i en och samma stad. Politiskt spel på hög nivå, jo visst, men helt vansinnigt var det ju också. Tillslut blev det hela ohållbart, och 1989 kunde berlinarna äntligen ta muren i besittning, för att ta sig över till den andra sidan, helt på laglig väg. Idagarna får man verkligen sitt lystmäte tillgodosett, om man som jag  har ett intresse för Berlinmuren.

Det blev visst inte något utejobb igår. Vet inte vart dagen tog vägen. Blev innedag tillsammans med familjen istället. Vi tittade på film så klart. Sonen och flickvännen valde Tim Burtons Edward Scissorhands, från 1990. Hade nästan glömt att det är en alldeles underbar film, med den alldeles underbara, underbara Johnny Depp i huvudrollen. Burton har utformat filmen som en ny variant av Mary Shelleys skräckromantiska litterära verk Frankenstein, från 1818. I Burtons berättelse återfinns vetenskapsmannen som tillverkar en mänsklig kropp, som dock inte hinner färdigställas innan han själv dör. Burtons version utspelar sig i det amerikanska drömsamhället under 1960-tal, där monstret, den mänskliga gestalten är utformad som en isolerad, sorgsen ung man med saxar till händer. Han upptäcks av den vänliga, hemmafrun Peg, spelad av Dianne West som tar honom med till sitt eget hem i den trygga amerikanska villaidyllen. Den unge mannen, Edward tas emot och blir till en början accepterad trots sina speciella händer. Allt ser ljust ut, då det visar sig att Edward är en mästare på att använda sina saxar till att klippa buskar, och egensinniga frisyrer på grannskapets entusiastiska hemmafruar. Filmen har även ett romantiskt inslag, då Burton spelar upp en kärlekshistoria mellan Edward och Pegs tonåriga dotter Kim, spelad av Winona Ryder. Efter olyckliga omständigheter vänder dock lyckan för Edward och han stöts ut ur gemenskapen och blir jagad av polisen. Historien slutar med att Edward flyr tillbaks till det stora huset på berget ovanför samhället, där han åter kommer att leva i ensamhet. Trots det har Burton lyckats skapa en happy ending, då Edward finner lyckan i att skapa isstatyer med sina saxhänder. Även människorna i det lilla samhället, får ta del av lyckan i form av det snöfall som uppstår i Edwards skapande. Dottern Kim vet att så länge det faller snö över hustaken, finns Edward kvar  där uppe i sitt stora hus. En underbar historia, med fina skådespelare. Inte minst Johnny Depp som inte går att motstå med det sorgsna ansiktet och de omöjliga händerna. Han är, precis som i Shelleys orginal det missförstådda monstret, som publiken känner sympati för. Men även Dianne West gör en  utomordentlig gestaltning som den förstående mamman Peg. Hon är både mjuk och vänlig samtidigt som hon är orädd, okonventionell och handlingskraftig. På samma sätt som i orginalet, lyckas Burton skapa en skräckromantisk stämmning. I kontrasten mellan det trygga förortslivet, som konfronteras med det mörka okända, uppstår en osäkerhet som rubbar idyllen och som är svår att hantera. Vad kan man mer säga, annat änn att det är en riktigt bra film.

Efter de nattliga kattbestyren, se tidigare inlägg, och efter en välbehövlig sovmorgon, smakade det gott med frukost i lugn och ro. Har varit trött under veckan och mer eller mindre försovit mig varje morgon, så det där med frukost och morgontidning har helt gått bort för min del. Det har istället blivit att kasta i sig något snabbt när jag kommit till jobbet. Nå väl, har nu en ledig lördag framför mig och tittar jag ut kan jag se att det är en fin höstdag därute. Nattens regn har lämnat tunga droppar i träd och buskar, och rönnbären lyser vackert röda i den höstfärgade trädgården. Har en känsla av att det blir utejobb idag. Skulle behöva riva den gamla komposten som börjat falla sönder av sin egen tyngd. Efter snart tjugo år i myllan har bräderna ruttnat och vill nu återgå till det naturliga kretsloppet och bli till jord. De nyinköpta kompostgallren står i boden och väntar på att få träda i tjänst, så det är bara själva utförandet, händernas arbete kvar skulle man kunna säga. Till att börja med har jag satt igång ugnen för att baka en äppelkaka så här i höstetid. Man måste ju fika också när man jobbar ute. Bara det finns ägg hemma nu, så att inte ungdommarna gjort pannkaka av alla som fanns i kylen.

Idag bjöd maken på överaskning under söndagseftermiddagen. Sonen som var nyuppstigen ville hellre stanna hemma, så det var maken och jag själv som åkte iväg på ett för mig, okänt resmål. Färden gick till Stora Valls gästgiveri, där Afternoon Tea serverades. Vi blev visade till en mysig plyschsoffa i ett hörn bakom ett sirligt gammalt, pelarbord. Där slog vi oss ner för att titta på temenyn. Valet gick till ett svart - Kungsblandning, ett grönt – Kustfägring, och ett rött – Earl red. Bordet fylldes av tekoppar, tevatten och tomma tepåsar som vi egenhändigt fyllde med de doftande teblandningarna. Sedan var det bara att smaka på det härliga kakbordet. Scones, marmelader, italienska mandelskorpor, hallonpanacotta, chokladkakor, blåbärspaj är bara några exempel på de godsaker som bjöds. Behöver jag säga att det var riktigt smarrigt och mysigt!? Ett mycket trevligt initiativ av maken. Rekomenderar alla som har en ledig söndagseftermiddag, att göra ett besök på Stora Vall för Afternoon Tea.

Har just sagt god natt till grannarna som gått hem till sig, och sitter nu nersjunken i soffan en stund med den sista slatten vin i glaset. Det här är en av mina favoritstunder. Efter en trevlig kväll med vänner, och med ett uppröjt kök, är det skönt att bara slå sig ner en stund för att samla ihop sig lite innan sängdags. Det är bara det att man plötsligt blir så himla trött, och så blir det så himla jobbigt att resa sig upp ur soffan. För att inte tala om tanken på att ta sig ut i badrummet, för tvätta bort smink och tandborstning. Det är nog dags nu innan jag somnar här i soffan.

Äntligen, ledig helg. Känns som att jag har jobbat dygent runt de senaste tre veckorna. Det har jag visserligen inte, men det har varit lite körigt och det kombinerat med en lättare förkylning som jag envist förtränger,  är jag nu ganska trött. Ser fram emot att vara ledig idag, för att i lugn och ro röja lite och handla hem mat inför helgen. Har bjudit hem grannarna i morgonkväll, så det kanske blir lite Halloweenpynt också, vem vet? Är inte så förtjust i den här importerade, amerikanska högtiden egentligen. Men nu när den tycks vara här för att stanna, kan man väl göra sig till lite när det kommer gäster i allafall. En liten pumpa eller så kanske det blir.

Vaknade vid fyratiden i morse av ett hysteriskt jamande. Katten Isa som inte har ett normalt och hälsosamt förhållande till mat och ätande, hade panikångest tror jag. Hon blir så där ibland, eller för att vara mer exakt, ganska ofta faktiskt. Helt panikartad, skriker hon rakt ut som om hon inte fått mat på en vecka. Men det har hon ju, hon åt senast kl 10.00 kvällen innan. Och grundlig som hon är i sitt väckningsarbete, hoppar hon upp på sängbordet och stökar runt så väckarklockor, (jag har två) böcker och läsglasögon rasar i golvet. Sedan hoppar hon över till fåtöljen och klöser och klöser med sina vassa små klor. Suck! det är i sådana stunder jag frågar mig själv varför man skaffar sig husdjur. Fruktansvärt störande beteende skulle man kunna säga. Så vad gör man? Kliver upp ur sängen och släpar sig ut i köket. Tar fram paketet med torrfoder och häller upp i matskålen. Släpar sig tillbaks till den varma sköna sängen och somnar om. Rasslet av torrfoder i köket har vid det här laget väckt upp katt nr 2, som nu vill ut på en morgonpromenad för att kolla upp vad som hänt i grannskapet under natten. Jag hinner lagom somna om när jag åter väcks av katten Lyra som jamar på ett helt annat sätt. Tillskillnad från Isas hesa, djupa stämma, har Lyra en mycket ljus och pipig röst. Dock är det så att detta ljusa lätta tonläge är precis lika genomträngande och störande som det mer ljudliga  Isajamet. Upp igen alltså, för utsläppning av en nyvaken Lyra som inte behöver många minuter för att piggna till. Snabbt in under täcket igen för att sova några timmar till denna tidiga lördagsmorgon. I ett värsta scenario kommer Isa snabbt tillbaka till sovrummet för att fortsätta sitt hemska skrikande. Vid de tillfällen då detta händer, kan jag inte se någon annan förklaring änn att hon måste ha glömt att hon nyss ätit. Hon har som sagt inte ett normalt förhållande till mat. Men så var icke fallet denna morgon. Isa kom visserligen tillbaka, men hoppade upp i sängen , slickade pälsen, rullade ihop sig och somnade. Lite tröttande när dessa tidiga frukostvanor uppträder flera gånger i veckan. Dessa besvärliga i-landsproblem!?