Efter kvällens stundande träningspass tillsammans med den gode vännen och kollegan, och i kväll kör vi hårt, är det åter helg. Och helg betyder ofta TV-kväll. Tänkte tipsa om ett program som SVT2 sänder ikväll 20.00. K special som kommer att handla om den franska skådespelerskan Juliette Binoche. Binoche som bl.a. spelat i filmer som De älskande på pont -neuf och Den engelska pationten, är en av mina favoritskådespelerskor, så det blir ett givet TV val för min egen del.
Proust
oktober 22, 2009 vid 9:41 e m (Litteratur)
I går hade jag ett paket från adlibris i brevlådan när jag kom från jobbet. Min beställning på de två första böckerna i Marcel Prousts På spaning på den tid som flytt, hade kommit. Två tjocka böcker med svarta textilklädda pärmar och vackra grönblommiga försättsblad. Ett grått glansigt band fäst i ryggen i varje bok, att placera som bokmärke vid senast lästa sida. Började i gårkväll med att läsa den första, Swanns värld. Boken inleds med raderna:
Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs. Ibland fick jag knappt tid att släcka ljuset förrän mina ögon föll ihop; det skedde så hastigt att jag inte hann tänka: ”nu somnar jag.”
Såg på Kulturnyheterna på TV i kväll att Prousts litterära verk nu finns som tecknad serie. Något för den som inte orkar plöja igenom hela romansviten på åtta böcker. Man kanske skulle ha satsat på tecknat i stället.
Ledig dag
oktober 22, 2009 vid 1:14 e m (Hemma hos)
Två lediga dagar framför mig. Eller en och en halv för att vara mer exakt. Vad hittar man på att göra? Det är inte riktigt så att jag har svårt att hitta på något att gör, nej det är snarare så att jag inte vet vad jag ska välja, av allt som behöver göras. Städa huset, eller röja i gagaret, eller gräva i rabatter i trädgården, eller något annat som väntar på mina händer. Får nog börja med kaffe för att ta ett väl genomtänkt beslut.
Att binda en fluga
oktober 21, 2009 vid 5:30 e m (Hemma hos)
Nej, jag har inte börjat ägna mig åt flugbindning som hobby. Bara nästan. Nu när symaskinen fungerar igen, har jag fått ett jobb av maken, att sy en fluga. En fluga att ha runt skjortkragen alltså, och inte en sådan som flyger omkring under sommaren. Åren går och saker och ting förändras. Te.x. kragmåttet, konstigt nog. De gamla flugorna passar inte längre. Hur som helst, nu kommer han bli utrustad med en ny, röd skottsrutig fluga. Riktigt snygg kommer han att bli.
På tredje dagen uppstånden igen
oktober 19, 2009 vid 10:21 e m (Hemma hos)
Man ska nog inte vara så snabb med att räkna ut sin gamla Husqvarna, som jag var härom dagen. Det är inte utan att jag skäms en smula över att jag gjorde processen kort, och dödförklarade den trogna vapendragaren så brutalt. Vad som hände var att jag gjorde ett försök till återupplivning av den insomnade trotjänaren? Skruvade lite, plockade bort en del damm och till min stora förvåning började den långsamt och darrigt, åter föra nålen upp och ner och mata fram stygn på tygstycket. Kändes en aning pinsamt att konstatera att den faktiskt fungerade igen. Och jag som börjat tänka på att köpa en ny. Det är bara att konstatera att jag hade fel och att man inte skiljs så lätt från en gammal vän. Kommer nog få anledning att återkomma i detta symaskinsärende.
Personalfest igen
oktober 17, 2009 vid 11:23 f m (Arbete)
Personalfest i kväll. Pesronalfesterna på det företag där jag är anställd, brukar innebära någon form av fysisk aktivitet, med praktisk klädsel som konsekvens. Lite småtrist för den personlige assistenten som är praktiskt klädd i sitt dagliga arbete. I år däremot bjuder företaget på middag på krogen, med Stand up comedi som underhållning. Låter lovande eller hur!? Slipper praktisk klädsel i år alltså. Får göra så gott jag kan, vad det gäller styling för en kväll på krogen. Är inte ute i svängen så ofta. Först ”förfest” med ett glas vin hemma hos en av kollegorna.
Sova som en katt
oktober 17, 2009 vid 10:43 f m (Katter)
Hur många gånger har man väl inte önskat att man varit katt. Finns det något mer fridfullt att se änn katten, när den slickat sin päls ren och krypit ihop i en mjuk nybäddad säng, för att sova resten av dagen. Själv ska man upp och göra sig redo för dagens väntande arbetsuppgifter. Man nosar lätt i den mjuka pälsen, tar in kattdoften, och ett svagt, lite sömnigt spinnande sätts i gång. Varma trampdynor sträcks lojt ut, och man ser med avund hur himla skönt det ser ut. Det är i sådana stunder man önskar att man kunde inta samma okomplicerade, och behagfulla syn på livet som katter har. Att inte behöva bry sig om något annat änn att ha det bra. Att bara sträcka ut sig på sängen och sova som en katt.
En trotjänare har gått ur tiden
oktober 16, 2009 vid 10:47 f m (Hemma hos)
Min gamla vapendragare och trotjänare har gett upp. Min symaskin som följt mig i hela mitt vuxna liv, har slutat sy. Husqvarna SLE 6570, inköpt någon gång i början av 1980-talet, bättre begagnad, vinröd, har varit en riktig vän. Den har sytt raksöm och zickzack utan att tveka. Den har tuggat sig igenom tjocka jeanstyger utan problem, och den har med stor entusiasm gjort fina knapphål med täta, små stygn i tunna skira tyger. Nya modeller och ny teknik har gjort entre på symaskinsmarknaden, men min gamla Husqvarna har fortsatt att sy perfekt genom åren. Dock har den gamla kompisen under senare år börjat bli lite hängig. Har tänkt att den behöver lämnas in på service, för att få maskineriet att fungera som det ska igen. Men det har liksom inte blivit av. Symaskinens hälsa har därmed försämrats allt mer, och står nu där på sybordet utan förmåga att sy ett enda stygn längre. Vad kan man säga, har jag varit en dålig symaskinsägare? Ja, jag får nog ta på mig det ansvaret. Men vad gör jag nu, ska jag lämna in den på den där tänkta servicen, för att ge den en ny chans, eller är det helt enkelt dags att köpa en ny symakin? Med tanke på att maskinen har hängt med i snart 30 år, är tanken på ett nyinköp inte helt främmande. Det är nog tid för att släppa in 2000-talet i syrummet, tror jag. Efter lång och trogen tjänst får nog Husqvarna SLE 6570 vila i garderoben. Tack för alla år av raka fina sömmar på vackra tyger. Lycka till på resan till symaskinshimmlen och vila i frid.
Te
oktober 13, 2009 vid 11:57 e m (Om)
Har precis kokat mig en kopp te, och slagit mig ner i soffan. Kom att tänka på vad många olika sorters te det egentligen finns. Tesorter med konstiga namn som Lapsan suchong, och Rooibos, eller trendiga teer med namn av färger som ex. grönt te eller vitt te. Eller teer med fruktsmaker som finns i mängder, t.ex. citron, svartvinbär, eller körsbär. Man kan även dricka te med smak av kanel, vanilj eller precis vad som helst. Och det finns Söderblandningar, julblandningar, Gästrikeblandningar och gud vet vad. Sedan finns det även olika sätt att tillreda sitt te. Den snabba och effektiva tepåsen, eller tesilen som finns att tillgå i ett otal utföranden. Som kula, som rör eller exempelvis som ett hjärta hängande i en kjedja. Sedan har vi den klassiska tekannan, kanske med huva till. Och så finns det kulturer där tedrickandet gjorts till en upphöjd konstform, där man tillreder teet under en strikt ceremoni. Ja, det finns mycket att säga om te när man tänker efter. En av Stockholms finaste butiker är i mitt tycke den lilla tebutiken på Hornsgatan. Där finns tesorter från hela världen och man får väglening av verkliga experter i sitt tehandlande. Nog om te för denna gång, ska njuta av mitt gröna te nu innan det kallnar.
Restaurangbesök i London
oktober 13, 2009 vid 12:17 e m (Resor)
Tänkte berätta om en episod som utspelade sig i London, hösten 2007. Var tillsammans med familjen på besök i den brittiska huvudstaden. Inledde den 5 dagar långa vistelsen, med en promenad till det stora marknadsområdet i Camden. Väl framme möttes vi av ett sprakande folkliv. Längs trottoarerna, bland de många butikerna och marknadsstånden, trängdes människor av alla slag. Sonen, då 17 år gammal som hade håret stylat i en något spretig, upptoperad frisyr, som ett litet svarthårigt penntroll skulle man kunna säga, sminkad med svart kajal runt ögonen, samt helt klädd i svart, passade väl in i det rika folklivet. Diverse små inköp gjordes och sonen fyndade bland vinylskivorna. Så småningom blev vi trötta och hungriga, och beslöt oss för att söka upp något lämpligt ställe att äta på. Vi hittade en liten trevlig, italiensk restaurang, där vi klev in. Blev väl mottagna av en servitör i övre medelåldern, som visade oss till ett litet fönsterbord. Vid bordet intill satt två gamla tanter. Den ena i 80-årsåldern, med ros kofta, grått hår och glasögon. Den andra något yngre, kanske runt 70. Även hon med typiskt tantutseende. Vi satte oss tillrätta, och började titta på menyn, när den något yngre av tanterna reste sig och kom fram till oss. Döm om vår förvåning när hon bad oss att flytta till ett annat bord. Servitören såg förtvivlad ut och ursäktade tanten, men frågade om det var ok, och vilket bord vi ville byta till? – Var som helst blir bra! Svarade en något förvirrad svensk turistande familj. Servitören visade oss till ett annat bord, och ursäktade åter allra ödmjukast den oförskämda tanten. Vi fick matsedeln igen och beställde, och den stackars servitören gjorde vad han kunde för att få oss på gott humör. Maken och jag började spekulera över vad som kunde orsakat tantens något häpnadsväckande önskemål. Var de rädda för att sitta bredvid personer med svart, ruffsigt hår eller? Både maken och jag själv, såg enligt vår egen uppfattning, istället desto mer prydliga ut i duffel respektive skepparkavaj. Tyckte de att de hade ensamrätt på att få sitta vid ett fönsterbord, eller vad handlade det om egentligen? Vi fick in vår mat och vårt vin och vi glömde så smått de hemska tanterna. Ryktet spred sig på resturangen, och under måltiden strök personalen lite diskret runt vårt bord för att kolla in de avvisade ufo:nen. När vi så kommit fram till desserten och allt började kännas bra igen, då reste sig tanten som talat från sin stol oc,h kom över till vårt bord. Vi blev lite oroliga när vi såg tanten komma emot oss, vad skulle nu hända? Behövde hon pengar till notan och tänkte råna oss på våra plånböcker? Vi bara stirrade dumt på henne när hon bad om ursäkt och berättade att hennes vännina ”have a hearingproblem”. Det hade hon väl kunnat säga med en gång!!!
