Daughter of Sapfos lyrikblogg

Det här är min nystartade lyrikblogg, och här har jag tänkt skriva om poeter och lyrisk text. Lyrik är i mitt tycke ett spännande och personligt sätt att omforma något stort och komplext, till ett litet och avskalat format. Lyrik är också en lek med ord och meningar, en utmaning för fantasin,  och samtidigt en uttrycksform med ett konstnärligt värde. Jag inleder med att presentera poeten och författaren Bruno K. Öijer, och han senaste diktsamling Svart som silver från 2008.

Bruno K. Öijer    http://www.brunok.se

Bruno K. Öijer (1951) debuterade 1973 med diktsamlingen Sång för anarkismen. Han var en av 1970-talets unga poeter som vände sig mot det samtida litterära klimatet. Under 70-talet kom boken som litterär form och förlagsvärlden att stå inför en kris, då den tryckta boken fått konkurrens av de nya medierna kassetter, tv-sateliter och datorer. Svensk skönlitteratur hade låga försäljningssiffror, och förlagsbranschen brottades med dålig lönsamhet. Även det politiska engagemanget från vänsterhåll hade en central roll i krisåren, då litteratur enbart skulle verka som ett politiskt instrument. Fiction ansågs som lögn och förkastligt att syssla med. Problemen visade sig inte minst inom poesin som litterär genre. Att som ung poet få sina alster utgivna var i det närmaste en omöjlighet. Situationen skapade en medvetenhet bland så väl unga och oetablerade, som äldre redan förlagda poeter. Man samlades under manifestationer för att protestera mot gällande marknadslagar, samt för att utropa poesins livskraft. De unga poeterna gick samman och startade tidskrifter med hjälp av stencileringapparater. En gemensam hållning var misstron mot den förhärskande bokbranschen, samt viljan att skapa egna litterära arenor. Men därutöver framträdde ett oliktänkande som delade tidskrifterna i en socialistisk och en anarkistisk del. En av de anarkistiska publikationerna Guru Paper, startades av Bruno K. Öijer och Lauri Perlä, och budskapet löd: ”Spräng den förbannade kultureliten!”, ”Ställ in siktet mot de etablerade frackarna!”, och ”Låt poesin blomma!”. Bruno K. Öijer etablerade sig snabbt som en av samtidens mest tongivande poeter, och han hämtade influenser från amerikansk beat-poesi, rocklyrik och avant-garde. Hans starka texter utgjorde ett aggressivt och vanmäktigt uppror mot de rådande villkoren, i ett samhälle fyllt av plikter och krav. Men i den rebelliske författarens texter har kritikerna även funnit ett mildare tonläge, som hävdade poesins egenvärde, och som inte fordrade någon samhällelig eller politisk legitimering. Med slängkappa och slokhatt var han den ensamma hjälten, som återvände till historien och förde en dialog med såväl gamla författare som litterära gestalter. Med tiden kom den anarkistiska och upproriska attityden att spela ut sin roll, och kritikerna eftersökte förnyelse och anpassning till förändrat kulturklimat, något man saknade i Öijers författarskap. Även om hans största kritikerframgångar hör till det förflutna, räknas ändå Bruno K. Öijer idag till en av Sveriges största poeter.

Svart som silver

Vad skriver då Bruno K. Öijer i sin senaste diktsamling? Här följer en kort analys av verket.

I 2000-talets Öijerska texter visar sig inte mycket av den rebelliske anarkisten. Här framträder istället en äldre Öijer som ser tillbaka på sitt eget liv och andras. Han rensar på vinden efter de som lämnat livet. Kastar bort och behåller somligt. Känner sorg och saknad. Han tänker på kärleksrelationer från förr, och han ser tillbaka på barndomen och den lilla pojken han en gång var. Han besöker rum, hus och platser han känner igen, och man skulle kunna säga att texterna har ett tillbakablickande tema. Texterna andas också klorofyll, och en längtan till naturen. Tillbaka till en natur som växer sig vild i trädgårdar, och som tar över. En natur som finns kvar för den som tröttnat på stadens ekande livsrytm och mänsklig idioti. Mellan textraderna lyser en eftertanke, ett lugn och en betraktelse över kretsloppets eviga gång, om människans korta tid på jorden, och naturens överlevnadskraft.

Personligen anser jag att Svart som silver är en mycket välskriven och finstämd diktsamling. Titeln har hämtats från dikten Mysteriet, där den utgör slutorden:

                       ”…jag såg ringarna på vattnet svarta som silver.”

Bruno K. Öijer har en förmåga att uttrycka det finstämda med egensinningt fantasifulla vändningar. Exempelvis i dikten Bakom dörren,  kan man finna formuleringar som:

   ”…golven dricker dina steg som vatten och hämtar sig börjar andas…”

Ett annat exempel är hämtat ur dikten Till avsked:

”Sommarängen reste sig framför dig med skjortärmar av dimma och fångade bollen du kastat…”

I dikten Faller sig naturligt återfinns raderna.

”…lika naturligt som att du en råkall morgon driver din yxa i himlen bänder loss det ljusblå virket och sågar upp det till ved…”

Ytterligare ett exempel är dikten Sky av lögn, med de underbara raderna:

”…jag såg dom äldre mörka löven skynda till och ta hand om dom yngre i blåsten hålla om dom nyfödda ljusgröna mata dom med regnstänk…”

Diktsamlingen är fylld med skarpa och på samma gång mjuka och känsliga texter. Har du inte redan läst den tycker jag du ska köpa den med en gång, och ge dig själv en fin läsupplevelse.