Feeds:
Inlägg
Kommentarer

En av de största händelserna i livet är för de flesta att flytta hemifrån. Vem minns inte den första lägenheten, som man möblerade så gott det gick med ärvda gamla möbler. Det där med heminredning var inte så noga på 70-talet. Man tog det som fanns till hands. Fyndade på sin höjd för en billig penning på Myrornas eller Emmaus. Hade Thomas och Simon sett min första lägenhet, hade de gått i taket och utnämnt den till Uppsalas fulaste etta. Men det viktigaste var inte hur lägenheten såg ut utan vad den förde med sig. Frihet, eget ansvar, ett eget liv.

Det man inte tänkte på då, var det man lämnade. Föräldrarna som blev kvar. Maken och jag har under det gångna året fått erfara hur det kan vara när det enda barnet lämnar hemmet. Ett självklart och helt naturligt steg i livet, visst men samtidigt en sorglig dag för oss föräldrar. Den där välbekanta ”släppa taget grejen” gör sig påmind igen. Och nu står man inför fullbordat faktum. Dagen är inne när man måste släppa iväg fågelungen ur boet. Att med en tår i ögonvrån, se hur de färdigutvecklade vingarna bär iväg mot ett eget hem på en annan ort. Spännande och ledsamt på samma gång.

Så annorlunda det blev, och så tomt och tyst. Och så uppenbart att det är vi två som bor här nu. Det har dock hunnit gå en tid så vi har börjat vänja oss vid den nya situationen. Vi har liksom sonen gått in i en ny fas i livet. En fas då vi får roa oss själva helt enkelt. Och glädjas över efterlängtade besök när den utflugna kommer på besök.

Annonser

Ja, hur har det gått för team P. under säsongen? Jo då, ganska bra. Trots att vi ligger sist i serien har vi ändå gjort vissa framsteg. Förra säsongen förlorade vi alla matcher utom två. I år har vi vunnit tre och spelat oavgjort i två. Vi har dessutom spelat färre matcher denna säsong än förra. Och det matcher vi förlorat har varit ganska jämna. Vi har inte fått storstryk som flera gånger tidigare. Man kan nog konstatera att vi känner oss ganska nöjda trots allt. Men nu är det vår och sommar som gäller, så vi ställer undan skor och borstar och inväntar hösten med nya tag.

Anton Tjechov skrev som bekant ett berömt drama i början av 1900-talet, som heter Körsbärsträdgården. Här kommer ett inlägg i början av 2000-talet, om en äppelträdgård.

För ca tjugo år sedan, då vi, maken och jag började se oss om efter hus, hittade vi ett litet, grått 40-talshus som vi gärna skulle vilja bo i. Inte så stort men med bra proportioner. Ett fint litet hus. Och med en välskött trädgård med välansade äppelträd. Problemet var bara att det inte var till salu. Ägaren, en ensam gammal gubbe med krökt rygg har envisats med att fortsätta att bo kvar och bo kvar och bo kvar. Nu är det visserligen länge sedan vi tillslut köpte det hus vi för närvarande bor i. Och därmed slutade att titta på andra objekt på bostadsmarknaden. Men jag har genom åren inte kunnat låta bli att fortsatta att snegla lite på äppelträden, när jag kör förbi med bilen. Vilket jag gör ganska ofta. Tänker ibland på hur det skulle ha varit om vi hade bott där istället för där vi bor. Nåväl.
Nu har det emellertid hänt något i huset. Det har fått nya ägare. Trodde jag skulle smälla av när fick syn på denna totalförvandling det stackars huset tvingats genomgå. Utbyggt, ombyggt och helt fördärvat. Och det värsta av allt, äppelträden. Nersågade! Man vill bara gråta. …….

Hej igen!

Nu är det länge sedan sist, så det är dags för ett rykande färskt inlägg. Jul och nyår har passerat och de vardagliga rutinerna har redan hunnit rulla på ett tag. Sonen har återvänt till studierna i Uppsala. Vintern är på väg att dra sig tillbaka. Och solen och värmen ger den där sköna känslan av vår i kroppen. Har dock varit lite krasslig denna vecka men livet känns ändå ganska härligt. Passar på att läsa John Ajvide Lindqvists bok Låt de gamla drömmarna dö.Köpte den för ungefär ett år sedan i SFbokhandeln i Stockholm men sonen med flickvän snodde den direkt och sedan hamnade den på någon undanskymd plats och föll i glömska. Det känns alltid bra med en oläst Ajvide Lindqvist i sin hand. Man vet aldrig vad han hittar på. Han bjuder alltid på spännande och oförutsägbar läsning. För övrigt är jag är lite piggare nu och ska åka iväg och jobba om ett par timmar. Så jag vet då vad jag ska göra i helgen. Det ska visst bli fint väder. Det låter bra.

Curling igen!

Curlingsäsongen har dragit igång. Är lite ringrostiga i laget efter sommaruppehållet. Förra säsongen kämpade vi på tappert som nybörjare. Tog förlust på förlust med blandat humör, men vann faktiskt två matcher tillslut. Höstens spel har hittills utgjorts av tre matcher. Vi förlorade de två första och tjoho, vann den tredje. Motståndarlaget bestod av 11-åringar! Vad ska man säga? När vi vinner då vinner vi över ett gäng småungar! Man vet inte om man ska skratta eller gråta? Men en vinst är en vinst trots allt, oavsett vem man spelar emot. Vill inte ens tänka tanken att situationen varit omvänd…

C-vitamin

Börjar närma mig gränsen för att behöva ett tolvstegsprogram för c-vitaminmissbruk!

Vinterdäck

Har bytt däck på bilen idag. Maken har en god vän i däcksbranchen. Det betyder att jag och maken kör våra bilar till däcksverkstaden. Den gode vännen byter däcken, maken tvättar dem och jag, ja jag tittar mest på. Passade på att ta några bilder för att delge er mina upplevelser under förmiddagen i den exotiska och gummidoftande däcksmiljön.