Min gamla vapendragare och trotjänare har gett upp. Min symaskin som följt mig i hela mitt vuxna liv, har slutat sy. Husqvarna SLE 6570, inköpt någon gång i början av 1980-talet, bättre begagnad, vinröd, har varit en riktig vän. Den har sytt raksöm och zickzack utan att tveka. Den har tuggat sig igenom tjocka jeanstyger utan problem, och den har med stor entusiasm gjort fina knapphål med täta, små stygn i tunna skira tyger. Nya modeller och ny teknik har gjort entre på symaskinsmarknaden, men min gamla Husqvarna har fortsatt att sy perfekt genom åren. Dock har den gamla kompisen under senare år börjat bli lite hängig. Har tänkt att den behöver lämnas in på service, för att få maskineriet att fungera som det ska igen. Men det har liksom inte blivit av. Symaskinens hälsa har därmed försämrats allt mer, och står nu där på sybordet utan förmåga att sy ett enda stygn längre. Vad kan man säga, har jag varit en dålig symaskinsägare? Ja, jag får nog ta på mig det ansvaret. Men vad gör jag nu, ska jag lämna in den på den där tänkta servicen, för att ge den en ny chans, eller är det helt enkelt dags att köpa en ny symakin? Med tanke på att maskinen har hängt med i snart 30 år, är tanken på ett nyinköp inte helt främmande. Det är nog tid för att släppa in 2000-talet i syrummet, tror jag. Efter lång och trogen tjänst får nog Husqvarna SLE 6570 vila i garderoben. Tack för alla år av raka fina sömmar på vackra tyger. Lycka till på resan till symaskinshimmlen och vila i frid.
Å nej så trist. Och hur ska det nu gå med gardinerna?
Det ska nog ordna sig. Har skakat liv i den som gått till vila.