Har det senaste dryga halvåret odlat frisyr. Sedan ca 20 år tillbaka har jag blivit fostrad av frisörer att inse, att mitt tunna, fintrådiga, nordiska hår, lämpar sig bäst för kortklippta frisyrer. Drömmar om långa, mörka lockar är bara att glömma, och istället har jag fått inrikta mig på en mer verklighets baserad syn på det här med hår och frisyrer. Jag låter mig snällt klippas kort, och låtsas vara nöjd med det. Emellertid blir man som kortklippt lite trött på att alltid se likadan ut. Man kan inte sätta upp håret i en svans eller en slarvig toffs när man känner för det. För att inte tala om håruppsättningar till fest, även om det inte är aktuellt speciellt ofta för min del. Man kan heller inte använda spännen och andra hårprydnader för att variera utseendet vid behov. Nej, man ser lika kortklippt ut alla dagar. Men ok, jag är väl kortklippt då, det blir väl bäst så. Jag kan gå med på det, om det inte vore för frisörers förkärlek till trender. Sedan en tid tillbaka har hårmodet förespråkat ljusa färger, något även min egen frisör anamat. Man blir alltså mer eller mindre blond vid frisörbesöken, oavsett om man vill det eller ej. Kortklippt och blond! Här blir det för mycket för mig. Det korta kan jag ta som sagt, men däremot inte det blonda. Jag vill vara mörk, eller så mörk som möjligt för att matcha mina egna relativt ljusa färger. Ja, det här med hår är inte lätt. Efter en tids funderande, bestämde mig mig en dag förra våren, att trotsa dessa fastlagda teorier om frisyrer och hårfärger. Jag tänker byta frisyr! Frissan får säga vad hon vill. Jag vill ha page och mörkt hår. Hon såg lite tveksam ut, men påstod att det skulle kunna fungera. Mina utsparade testar klipptes i försiktighet till en blivande page. Och vad färgen beträffar, fick jag så jag teg. Jag hoppade till varje gång jag såg mig i spegeln den första månaden. Vem är det där? Mörkt blev det med besked. Är lite osäker på om det blev så bra egentligen. Det som jag själv såg som en jätteförändring av mitt utseende, tycks ha gått spårlöst förbi för människor i min omgivning. Eller så tycker alla att det inte blev bra och därför förblivit tysta. Ingen har komenterat mitt hår. Tiden har sedan passerat och fler frisörbesök med den. Den blivande pagen har nu antagit mer eller mindre fullständig pageform och det tunna håret ser ju inte tjockare ut när det blir längre. Nej, det gör det inte. Saken är den att jag en tid börjat fundera på om jag inte ska klippa mig kort igen. Det kanske är så att jag passar bäst i korta frisyrer i allafall. Känner mig en smula splittrad. Ska jag verkligen klippa av det nu när jag äntligen lyckats spara ut det till en ny frisyr? Det tar ju lite tid, för att inte tala om tålamodet när det är så där öronsnibbslångt, varken kort eller långt. Det mest kritiska läget då man ofta tröttnar och klipper sig kort igen. Men allt detta har jag genomlevt. Jag har lyckats med att ta mig över till den andra sidan, den nya frisyrens sida. Jag får nog tänka på saken ett tag till innan jag bestämmer mig. Ytterligare ett av dessa svåra i-landsproblem man har att brottas med.
Frisyrfundering
februari 15, 2010 av Daughter of Sapfo
Tycker du ska spara det jag! Du klär bra i lite längre hår.
Tack det är precis vad jag vill höra.