Gjorde ett besök på stadens högskola häromdagen. Tidigare har jag haft en stark dragning till högskolan och den dynamiska och kreativa atmosfär som råder där. Under de egna studieåren har jag haft en ständig iver i att hela tiden fortsätta läsa. Den kursen skulle jag vilja läsa, och den kursen skulle jag vilja läsa, och den och den. Allt har känts intressant och spännande. Kunskapstörsten har varit stor och trots att studieenergin dock med tiden sakta börjat tryta, har ändå lusten och inspirationen funnits där. Men nu för tiden, med närmare 300 studiepoäng i bagaget, börjar faktiskt också själva studiesuget att avta. Eller för att vara mer exakt, det har upphört helt och finns inte mer. Och det känns oerhört skönt att konstatera att jag har pluggat färdigt. Det är som en befrielse att besöka högskolan utan att vara delaktig i de processer som pågår där. Eller att slippa känna trycket från de oavslutade kurser som borde göras färdiga. Eller tanken på de där kurserna som jag fortfarande inte hunnit läsa, men som vore roligt att ta del av. Ni hör ju själva att min relation till studier inte varit av en helt sund karaktär. Något av en besatthet nästan, kan jag tycka själv så här i efterhand. Men nu är det alltså över och både oavslutade och olästa kurser engagerar mig inte längre. Jag kanske gör färdigt någon av dem någon gång i framtiden, vem vet? Jag bryr mig faktiskt inte längre. Det spelar ju ingen roll. En oavslutad kurs här eller där går att leva med utan problem. Det är dags att gå vidare, nya tider väntar.
Kommentera