Några rader att fundera över, denna torsdagseftermiddag.
Skalet är sprött
den sega hinnan håller samman
vassa kanter mot min hud
det rispar
det blöder
naglar skrapar
sedan lätthet
tomhet
ljuset är vitt
nytt och skarpt
ser det andra
framför mig
borstar av mig gamla rester
reser mig upp
stampar
sparkar
går min väg
tillbaka hem
vila, tänka
nästa steg hörs
långt borta men
lite närmare
lite tydligare
börjar gå igen.
Texten är min egen
Daughter of Sapfo 