Te

Har precis kokat mig en kopp te, och slagit mig ner i soffan.  Kom att tänka på vad många olika sorters te det egentligen finns. Tesorter med konstiga namn som Lapsan suchong, och Rooibos, eller trendiga teer med namn av färger som ex. grönt te eller vitt te. Eller teer med fruktsmaker som finns i mängder, t.ex. citron, svartvinbär, eller körsbär. Man kan även dricka te med smak av kanel, vanilj eller precis vad som helst. Och det finns Söderblandningar, julblandningar, Gästrikeblandningar och gud vet vad. Sedan finns det även olika sätt att tillreda sitt te. Den snabba och effektiva tepåsen, eller tesilen som finns att tillgå i ett otal utföranden. Som kula, som rör eller exempelvis som ett hjärta hängande i en kjedja. Sedan har vi den klassiska tekannan, kanske med huva till. Och så finns det kulturer där tedrickandet gjorts till en upphöjd konstform, där man tillreder teet under en strikt ceremoni. Ja, det finns mycket att säga om te när man tänker efter. En av Stockholms finaste butiker är i mitt tycke  den lilla tebutiken på Hornsgatan. Där finns tesorter från hela världen och man får väglening av verkliga experter i sitt tehandlande. Nog om te för denna gång, ska njuta av mitt gröna te nu innan det kallnar.

Read Full Post »

Restaurangbesök i London

Tänkte berätta om en episod som utspelade sig i London, hösten 2007. Var tillsammans med familjen på besök i den brittiska huvudstaden. Inledde den 5 dagar långa vistelsen, med en promenad till det stora marknadsområdet i Camden. Väl framme möttes vi av ett sprakande folkliv. Längs trottoarerna, bland de många butikerna och marknadsstånden,  trängdes människor av alla slag. Sonen, då 17 år gammal som hade håret stylat i en något spretig, upptoperad frisyr, som ett litet svarthårigt  penntroll skulle man kunna säga, sminkad med svart kajal runt ögonen, samt helt klädd i svart, passade väl in i det rika folklivet. Diverse små inköp gjordes och sonen fyndade bland vinylskivorna. Så småningom blev vi trötta och hungriga, och beslöt oss för att söka upp något lämpligt ställe att äta på. Vi hittade en liten trevlig,  italiensk restaurang, där vi klev in. Blev väl mottagna av en servitör i övre medelåldern, som visade oss till ett litet fönsterbord. Vid bordet intill satt två gamla tanter. Den ena i 80-årsåldern, med ros kofta, grått hår och glasögon. Den andra något yngre, kanske runt 70. Även hon med typiskt tantutseende. Vi satte oss tillrätta, och började titta på menyn, när den något yngre av tanterna reste sig och kom fram till oss. Döm om vår förvåning när hon bad oss att flytta till ett annat bord. Servitören såg förtvivlad ut och ursäktade tanten, men frågade om det var ok, och vilket bord vi ville byta till? – Var som helst blir bra!  Svarade en något förvirrad svensk turistande familj. Servitören visade oss till ett annat bord, och ursäktade åter allra ödmjukast den oförskämda tanten. Vi fick matsedeln igen och beställde, och den stackars servitören gjorde vad han kunde för att få oss på gott humör. Maken och jag började spekulera över vad som kunde orsakat tantens något häpnadsväckande önskemål. Var de rädda för att sitta bredvid personer med svart, ruffsigt hår eller? Både maken och jag själv, såg enligt vår egen uppfattning, istället desto mer prydliga ut i duffel respektive skepparkavaj.  Tyckte de att de hade ensamrätt på att få sitta vid ett fönsterbord, eller vad handlade det om egentligen? Vi fick in vår mat och vårt vin och vi glömde så smått de hemska tanterna. Ryktet spred sig på resturangen, och under måltiden strök personalen  lite diskret runt vårt bord för att kolla in de avvisade ufo:nen. När vi så kommit fram till desserten och allt började kännas bra igen, då reste sig tanten som talat från sin stol oc,h kom över till vårt bord. Vi blev lite oroliga när vi såg tanten komma emot oss, vad skulle nu hända? Behövde hon pengar till notan och tänkte råna oss på våra plånböcker? Vi bara stirrade dumt på henne när hon bad om ursäkt och berättade att hennes vännina ”have a hearingproblem”. Det hade hon väl kunnat säga med en gång!!!

Read Full Post »